Jag har funderat på vad det innebär att ha ett feministiskt föräldraskap. För att grotta ned mig i det så det viktigt att förstå vad feminism faktiskt innebär. Kort och gott så innebär det att att kvinnor i ett samhälle ska ha samma politiska, ekonomiska och sociala möjligheter. Hur ska man då nå en jämlik värld? Jag ångrar att jag och Hugo inte delade upp föräldraledigheten över våra barn. Vi hade möjligheten, men det kändes enklare att jag tog den. Det har resulterat i att barnen inte har fått ta en lika stor del av sin pappa, som dom har fått utav mig. Hur funkar det med feminism i en parrelation? Vi har förmodligen gjort alla fel man kan göra. Våra ungar är inte speciellt medvetna om hen. Dom har ingen uppfattning om favoritfärg. Leksaker är leksaker i deras ögon, och jag ser det som en inre seger över att Mollys absoluta favorit seriefigur just nu är Spiderman. Molly säger idag att hon vill bli polis när hon är stor, och har ingen uppfattning om vad som är klassiskt ”flickigt” och ”pojkigt”. Trots att jag känner att vi säkerligen har gjort mycket fel ur ett feministiskt perspektiv så känner jag att vi har gjort himla mycket rätt utifrån vårt eget perspektiv. Vi har format ungarna efter vilka vi är, och det lyser igenom hur dom båda ser sig själva som starka individer. Vi har muskler, vi kan springa snabbt, vi är orädda och äventyrliga, vi är snälla kompisar och vi tycker om att skratta. Det är bara lite exempel på ståndpunkter som är gemensamt för hela familjen. Tillbaka till parrelationen. Jag är den typiska projektledaren och Hugo har ett gott sinne för bra affärer. Vi kompletterar varandra och har tagit på oss roller som passar oss som handen i handsen, på gott och ont. Våra roller kräver mycket och i perioder så tär det på oss. Vi har delat upp sysslor efter vad vi tycker är kul. Det bästa jag visste var att komma iväg till affärn för att handla, få strosa runt ensam och bara fokusera på något praktiskt efter en heldag hemma med en liten bebis. Hugo viker tvätten, och vi delar upp det så att den som lagar mat slipper att plocka undan middagen. Vi höftar, vi pusslar och hjälps åt. Jag får påminna 500 gånger extra, men i längden så funkar det ( här finns det en marginal för ett ex antal utbrott pga att jag är med pedantisk när det gäller vårt gemensamma hem och dess standard i städning). Jag fixar däcken på min egen bil, men fattar ingenting när det gäller att koppla in en bilbarnstol i bilen. Samtidigt som Hugo är den som alltid stryker tvätten i familjen. Detta är inget som vi gör efter normer, utan vi har gjort saker efter vad som har känts bra och vad vardera part föredrar att göra. Nu vill jag göra skillnad för barnen. Och därför måste vissa rent praktiska ståndpunkter komma till ytan. När Molly satte på sig ett par nya vita sneakers sa jag uppmuntrande att dom där kommer hon kunna springa riktigt snabbt i under våren istället för det klassiska ”Vad fin du är” utifrån vad hon bär. Det är roligare att arbeta med det inre, och få barna att inse vilka underbaringar dom är och vilka rättigheter dom har. Det var en enorm seger när Molly innan läggning sa att hon älskade sig själv. Det är liksom det jag vill sträva efter- att båda mina flickor ska älska sig själva. Det är dom verktygen som jag vill jobba med, för att dom ska känna att dom räcker till precis som dom är. Aldrig ska dom behöva göra sig till, eller anpassa sig efter samhällets normer. Om jag kan bidra med det, så får jag väl se över min egen del. Nu ska jag sätta hårt mot hårt, och berätta för Hugo min mina tankar till mer jämställdhet mellan oss. Vi har en bra grund, men kan bli snäppet mer genomtänkta. Lite senare publicerar jag en lista på hur man faktiskt kan göra sin parrelation mer jämställd! Samtidigt får man inte heller vara för hård mot sig själv, man får ge sig själv en klapp på axeln och säga att man tycker att en själv gör ett riktigt bra jobb. "Bra jobbat Hugo och Paula" säger jag själv till oss själva =)
