Jag blev väldigt peppad av att ta del av folkfesten kring Stockholm Marathon. Vilken kick alla löpare måste ha fått över att få se nära och kära längst med banan. Jag ville ha den bästa platsen vid målgången och stod där kanske en kvart innan Pischa kom in. I en hel kvart såg jag på nära håll alla tappra löpares reaktioner. Gång på gång bet jag mig i läppen. Jag blev så tagen av deras glädje och stolthet. Den kvarten räckte för att så ett frö. ”Jag vill också”. Min längsta distans någonsin är typ 1,3 mil. Jag vet att jag hade klarat av halvmaran. Men att klara av och att göra det kontrollerat är två helt olika saker. Jag vill absolut löpträna och gå efter specifika löparprogram som gör mig till en smartare löpare. Jag behöver lära mig att växelspringa. Under mina rundor håller jag alltid samma, snabba tempo. Jag älskar att springa snabbt, det ger mig ett rus. Att springa långsamt är jag sämre på, för i min nuvarande värld ger det mig ingenting. Men jag förstår att jag måste hitta en balans för att klara av längre distanser som är utanför min comfort zone. Vad säger ni? Ska vi ha ett gemensamt mål att anmäla oss till lopp nästkommande år. Hade varit så kul om fler har siktet inställt på halvmaran i Göteborg och Stockholm marathon. & en till fråga. NÄR bör man börja löpträna inför dessa lopp? 🏃🏻♀️ .
