<p style="text-align: center">Tack vare Johanna som kommenterade ett tidigare inlägg har jag äntligen hittat ett lugn i mina missfall. "Varför händer det här mig". Den tanken har snurrat runt i huvudet på mig de senaste veckorna. Och Johanna fick mig att hitta ett svar jag faktiskt kan leva med.</p> <p style="text-align: center">Jag vill bli barnmorska. Jag vill i mitt yrke arbeta med gravida människor. Jag skulle gärna arbeta på både förlossning, mvc och gynakuten. Jag kommer att stöta på andra som får missfall och genom mina egna erfarenheter kommer jag att hitta en större förståelse samt empati. Jag kommer aldrig att sopa ett missfall under bordet för att jag själv vet hur hemsk upplevelsen är.</p> <p style="text-align: center">Jag kan svära på att min roll i vården kommer att bli ännu varmare genom mina personliga erfarenheter. Det kanske till och med leder till att jag vill arbeta med missfall mer än vad jag hade velat innan det nådde mig själv. Ett stort tack till dig Johanna som gav mig ett större perspektiv att se och känna inför det tråkiga som har hänt mig och min familj. Det känns mycket, mycket bättre att på något sätt ha hittat en förklaring( trots att missfall sker helt naturligt och är kroppens sätt att stöta ifrån sig något som säkerligen inte är friskt). Nu lämnar jag allt bakom mig och ser det som 2014s kapitel som jag förhoppningsvis kommer att kunna dra nytta av i mitt framtida karriärsval!</p> <p style="text-align: center">Nöjd tjej</p> <p style="text-align: center"><a href="http:https://ls-static.bonniernews.se/_amelia_/4497/2015/01/PA156550-1.jpg"> </a></p>
