En står för det vilda, och en står för det lugna

"Det andra barnet hänger bara med". Eeeeh ja. Gud vad det stämmer. Iallafall för oss. Och med Leonore. Men ändå så skiljer sig mina barn åt. Det är absolut inte samma, Molly var annorlunda vid samma ålder som Leonore.

Jag är oreflekterade. Jag har tappat bort i räkningen över hur många veckor Leonore är. Jag var på Junibacken med Molly när hon var ish sex månader. Det skulle inte hända idag. Det är skönt att vara mer avslappnad. Samtidigt som jag är näst intill överbeskyddande gentemot den lilla. Vi hade en tuff början, jag byggde upp en mur mot lilla Leonore i magen pga mina missfall. Men sen kom hon. Perfekt och underbar. Precis som med Molly älskade jag henne från start. Men jag var/är så rädd om henne. Det är nog en kombination av sorgen efter missfallen, att hon insjuknade i RS och hostade så hon inte kunde andas. I flera veckor har jag knappt sovit. Jag har varit rädd för att inte höra.

Med Molly var jag mycket mer chill, trots att hon var mitt första barn. Nu hoppas jag att vi ska hålla oss friska i vår och att vi får njuta av varandra. När Molly var bebis älskade hon att sitta i hela familjens knän. Hon jollrade och visade sig utåtriktad. Leonore är annorlunda. Hon trivs bäst hos mig eller Hugo. Till och med min mamma är hon svårflörtad mot. Det ljudliga nivån som Molly älskar, blir Leonore orolig av. De skiljer sig, men har ändå så mycket gemensamt. Leonore påminner om Molly, när hon var i samma ålder. De låter likadant, har samma milda och snälla blick och de gör samma minspel. Jag ser mina barn i varandra, jag tror att dom ju äldre dom blir kommer likna varandra i utseendet. Men inte i personligheten. Om Molly står för det vilda, så känns det som att Leonore står för det lugna. Känner du igen detta i dina barn? Hur skiljer sig dina barns karaktärsegenskaper? =)

Leotiki

En preggo-Paula