Morgonens tanke som slog mig idag var: - Jag lägger upp en bild i bikini, Det tar hus i helvete och jag uppmuntrar till anorexi och svält, kroppshets, borde se på Mia Skäringers dokumentär och ta socialt ansvar med mina sociala medier. -Hugo skriver öppet om sin periodiska fasta där han inte äter på 16 timmar. Inga reaktioner. Jag la upp det på Instastory och ni är många som kommenterade klokt. I grunden antar jag att det handlar om att vi lever i ett patriarkat och vi kvinnor väntas ta större ansvar för allt. Män har inte samma krav på sig att vara goda förebilder utan om kritik kommer med dom så dras ofta partnern in i den kritiken så kvinnan ska stå till svars för vad mannen gjort. De få gånger som Hugo fått negativa kommentarer kring något han gjort ex. med barnen eller annat så dras jag alltid med i det, Det är sällan det blir så åt andra hållet. - Vem frågar Hugo om hur hans periodiska fasta kommer påverka våra barn? - Vem ifrågasätter att han, som är i bra form och inte ett dugg överviktig, går på fasta som innebär att han inte äter på 16 timmar i streck? - Vem informerar honom om att han triggar ätstörningar med bilder på sin kropp när han tränar? Skulle jag haka på honom skulle jag bli överröst med kommentarer om ätstörningar, att jag triggar andra, att våra barn kommer få skeva förhållanden till sina kroppar. Sen vill jag poängtera att det här inte handlar om att jag tycker Hugo ska få mer skit, så klart. Och för er som börjar fundera kring det med hur det påverkar barnen så vet dom inte om att han fastar. De gångerna fastan går över vår middagstid är han med och lagar maten och sitter med vid bordet och säger typ att han var så hungrig så han kunde inte hålla sig utan åt vid spisen. Eller att han åt på vägen hem. Han säger inget om att han fastar till barnen. En av er kommenterade så klokt till mig om mammarollen. Om vi kokar ner det så ska en mamma bara vara en mamma. Hon ska en vanlig, smal (men inte FÖR smal) kropp och gärna runda (men naturliga!) bröst som barnen kan gosa in sig i. Hon ska inte äta ohälsosamt eller vara tjock för då bryr hon sig inte om sina barn (kolla bara på vad Ladydahmer får för kritik när hon äter bullar) men fika "lagom" så man vet att hon är helt obrydd om sin kropp. Hon ska äta "vanlig" mat enligt tallriksmodellen och inte bry sig överhuvudtaget om kroppen efter barnen. MEN om hon inte är smal, vacker och fixad så får hon också skylla sig själv om hennes karl skulle vara otrogen för man måste ju ta hand om sig själv och inte förfalla när man fått barn. Tänk alla kommentarer jag fått innan jag började träna och gå på kostschema om att Hugo kommer lämna mig för nån snyggare... Folk tycker jag ska kolla på Mia Skäringers program om kroppshets. När hon visar upp sin kropp, som inte är tjock eller så utan väldigt "normativ" blir hon hyllad för att hon är vanlig. Jag är också vanlig och har visat min kropp i alla olika lägen - nu är den betydligt mer vältränad än tidigare men jag har visat den lika mycket med mammakilon, under graviditeter och mellantiden när mammakilona började försvinna men kroppen var en helt annan form än innan graviditeten. Jag har lagt mycket fokus på kost och träning och varit väldigt öppen med just vad det är som gjort att jag fått de här resultaten. Jag har förespråkat att man ska äta mycket och regelbundet men bra mat, jag har visat hur mycket träning det krävs. Jag tror ingen läser mina blogginlägg och tänker "gud så lätt varför ser inte jag exakt lika ut" utan kopplar att jag lagt fokus på detta. För mig känns det som att jag aldrig kan vinna den här fighten. Skulle jag sluta uppdatera om träning och kost men fortfarande ha bilder på mig skulle det också vara triggande. Skulle jag gå upp i vikt igen skulle jag få höra att jag lagt på mig och ser degig ut. Jag står för mina uppdateringar om träning och kost just för att jag vet med mig att det jag gör inte är ohälsosamt. Ni kommer aldrig se mig göra reklam för pulverdieter eller fettsugningar, jag kommer aldrig hymla med hur hårt jag tränar för att få resultat. Just nu är det här ett intresse för mig och vem vet, om ett tag kanske jag tröttnar på det och lägger ner helt - då får det vara så. Precis som Hugo ser sin kropp som ett verktyg han kan arbeta med och använda på olika sätt ser jag på min kropp. Vi är aktiva som människor och jag njuter av att vi nu kan ha gemenskap i träningen också på ett annat sätt än tidigare. En tanke som verkligen fastnade i mig var en kommentar om att känna utanförskap i den kvinnliga gemenskapen. Den tog på något sätt. För samtidigt som jag har grymma kvinnor runt om mig och känner kärlek från så många av er så känns det ibland som att jag är så långt ute som det bara går, att jag är ensam ute på en udde. Jag tillhör inte den kvinnliga, feministiska gemenskapen. Jag gör dåliga val. Jag är en dålig förebild. Hur jag än gör så gör jag aldrig rätt.
