Det här med träning och kostschema har fått mig att ändra inställning till hur jag ser på min kropp och hur jag tycker man "ska" se på sin kropp. Tidigare har jag tänkt att vi ska se positivt på kroppen och älska den oavsett storlek och utseende. Vi är alla unika och borde fokusera på det positiva istället för det negativa. Överlag tycker jag det känns som att vi fokuserar för mycket på det negativa, dom delar vi inte älskar med oss själva. Kanske en bred näsa, gropiga lår eller en degig mage. Skavanker som dom alldra flesta av oss har. Det är så mycket negativ energi som går åt dom ytligheterna som egentligen inte spelar någon roll. Så tidigare har jag tänkt "istället för att hata dom delarna försök älska din kropp för den är vacker som den är!" men nu börjar jag tänka om lite i takt med att min kropp förändras med min förändring i kost och träning. Jag blir starkare, smalare och får mer framträdande muskler. Älskar jag min kropp mer nu än för några månader sen? Nej! Jag har fortfarande mina områden som jag är missnöjd med som mina bröst som ni alla vet vid det här laget. Jag skyller dem så fort jag inte har bh på mig och det spelar ingen roll om Hugo säger att jag är finast i världen jag är ändå inte bekväm naken. Jag har aldrig varit bekväm i nakenhet och det sitter så långt bak jag kan minnas, "Du går bara på kostschema och tränar för att bli smalare - varför visar du annars upp din mage" Visst har min mage blivit plattare, magrutorna kommit fram, fettet minskat på hela kroppen men magen har aldrig varit ett problem för mig. För mig är brösten min stora missnöje med kroppen och dom kommer inte bli större, fastare eller sätta sig högre upp hur mycket jag än tränar. Den enda möjligheten jag ser till att börja älska mina bröst är en operation. Och i dagsläget känner jag bara "fuck it - dom får va". Jag kommer nog aldrig börja älska mina bröst och jag kommer fortsätta skylla dom när jag kommer ur duschen. Men jag orkar inte lägga energi på dem mer. Dem är där, sitter där de sitter och min kropp fungerar som den ska. Jag vill inte lägga mig på ett operationsbord och sövas ner i onödan bara för att bli mer nöjd med en viss kroppsdel, jag vill inte att "problemet" ska äga mig. Istället vill jag börja se mer neutralt på kroppen. Vi måste inte vara body positive och älska våra skavanker. Vi måste inte heller hata och ändra dom. Jag vill ändra mitt fokus och förhoppningsvis mina döttrars fokus till att kroppen bara är där. Den möjliggör att vi kan springa, hoppa och dansa. Klättra och krypa och kura ihop oss för att läsa en bok. Ge varma kramar, skaka av skratt och huttra av kyla. Jag är tacksam att jag har en kropp som fungerar och att jag är frisk. Jag är tacksam att min kropp låter mig experimentera med styrka och ändringar i kosten. Jag är tacksam att min kropp bär mig varje dag. Jag har lagt så mycket tid på att hata delar av min kropp och på att försöka lära mig älska samma delar. Nu vill jag bara låta kroppen vara utan värderingar. Det kommer inte gå från en dag till en annan så klart och jag kanske hamnar i gamla tankespriraler igen men det här är vad jag strävar för. En kropp är kropp!
