En god gärning | Paula Rosas blogg

Vad med om en märklig upplevelse igår. Efter att familjen hade ätit middag så åkte jag iväg till simhallen för att simma. Efter en timme i bassängen kände jag mig som Hercules och tänkte "äsch jag kör en timme till". Det kom in en grupp på 15 ungdomskillar med en vuxen kvinna. Först trodde jag att det var någon simlektion men det framgick ganska snart att det var en fritidsgrupp. Killarna var inte svenska och pratade inte heller svenska. Inget mer med det, dom lekte och alla pensionärer tittade irriterat över till killarna.

Efter en liten stund dök det i två nya killar som precis kommit ur omklädningsrummet. Även dom tillhörde denna fritidsgrupp. Problemet var bara att dessa två inte kunde simma. Och dom hoppade i på den djupa sidan av bassängen. Denna vuxna kvinna som var med dom började skrika "SNÄLLA HJÄLP DOM, DOM VET INTE HUR MAN SIMMAR!!!!!".

Då skrämde mänskligheten mig. Alla stannade upp och bara tittade på. Det var två 15 åringar som kämpade ihjäl sig för att komma upp till ytan. Jag, som var en ganska bra bit ifrån dem simmade allt var jag kunde för att hjälpa dom. Väl framme så var dom alldeles för tunga för mig att få upp. Jag var tvungen att skrika till nötterna som fortfarande var stilla i vattnet att hjälpa mig. Då kom det två personer och killarna kom över ytan med huvudet.

Vi hängde över linan som separerar motionssim från den allmänna bassängen. Tror ni inte att det satkärring från motion kommer simmandes och kläcker ur sig "Flytta på er, detta är motionssim så här kan ni inte stå och hänga". Jag bad henne vara tyst eller gå upp och sätta sig på en bänk och vänta tills han som precis varit nära att drunkna återhämtat sig och var redo att flytta sig till den grunda sidan av bassängen.

Jag vet inte om det var för att han inte kunde svenska som han inte sa tack. När han väl kom på fötter så stack han iväg. Denna kvinna som var med dom kom inte heller fram till mig och chekade läget. Jag blev skärrad efter händelsen och gick upp. Jag hade hunnit simma i 1 timme och 20 minuter men orkade inte återgå till att simma i 40 minuter till.

I duschen stod jag och funderade på varför inte kvinnan hade på sig badkläder. Hon visste om att två inte kunde simma men var ändå inte förberedd på att hoppa i om något skulle hända. Det kändes bara så himla oansvarslöst. Om det var min grupp hade jag fan hoppat i med kläderna på! Och fy för alla människor som bara stod och tittade på. Varför reagerar man inte?

Man kan säga att jag är baywatch Paula nu. Det kanske är i simhallen jag ska arbeta i. Stå och spänna mig och rädda människor som håller på att drunkna. Skämt åsido, jag är glad över att jag befann mig där och kunde hjälpa till trots att jag inte fick ett tack efter! =)

Mina baywatch kompanjoner