<p style="text-align: center;">Det var kul att se att majoriteten av alla som ville vinna Bamse-biljetterna satt i samma båt som oss. Bamseteatern är det första riktiga som jag och Molly gör sedan Leonore kom. Visst, vi hittar egentid i vardagen men jag och hon har inte gjort något sådant på länge. Molly har tagit sin roll som storasyster väldigt fint, hon är fäst vid Leo. Både Molly och Leonore är vana vid att vi tre är mycket. Det har varit mycket sjukdom under Leonores första tid i livet vilket har gjort att vi stannat hemma. Och nu i efterhand har det varit tacksamt, för glädjen dom finner hos varandra växer för varje dag som går. Att få syskon sätter ens roll som förälder lite på test. Båda är mina barn, men dom är olika och har olika förutsättningar. Vilket betyder att jag måste bemöta dom olika. Att hela tiden vara den objektiva och se till bådas bästa. Det har blivit knepigt när dom två har krockat. När Molly "bara leker" men att leken går över styr. Usch, jag har haft så dåligt samvete för att tålamodet har brustit och Molly inte alls har förstått vad hon gjort för fel, varför mamma blev arg.</p> <p style="text-align: center;">"Vänta lite hjärtat, Leonore måste bara dittan och datan". Att det stora barnet bara måste finna sig i att nu är det inte längre bara ens behov och intressen som spelar roll. Nu finns det två att ta hänsyn till. Men den lilla får förtur när det är gråt, när hon behöver äta. "Maaaammmaaa har Neånår ätit klart snart?". "Snart hjärtat". Ibland blir jag lite ledsen när jag inte hinner fånga upp Molly efteråt, när jag t.ex. har nattat Leonore. Då kanske Hugo har hunnit fånga upp henne och dom är mitt uppe i något. Jag tycker att det är fantastiskt att Hugo och Mollys relation har utvecklats sedan Leonore kom, men mitt och Mollys starka band värderar jag. Det är viktigt för mig och då känns det lite som att jag riskerar det när jag ex. inte hinner fånga upp Molly.</p> <p style="text-align: center;">Så denna Bamseteater betyder nog mer för mig än vad den gör för Molly. Det är en speciell känsla när man får fin egentid, det gör att man känner sig lite småkär. Innan påsk åkte jag och Molly ensamma hem till min mormor och fikade. Då kändes det också sådär bra. Snart åker vi till Spanien och där ser jag fram emot häng med hela min lilla familj, våra vänner och då och då försöka få till det att få vara ensam med båda mina barn. Bara få sitta vid poolen och prata eller gosa.</p> <p style="text-align: center;"> </p>