Jag och Molly var på konsum för att handla frukost till imorgon. Jag passade på att hämta ut ett paket som visade sig vara väldigt stort. Så jag och Molly konkade på korgen tillsammans. Vi stod i kön när en kvinna helt plötsligt ställde sig före oss. Paula: Ursäkta men vi stod faktiskt i kön? Kvinnan: Pfft! Paula: Ursäkta? Kvinnan: Du kan ta dina lögner och dra åt helvete din invandrare. Paula: Oherregud du är inte frisk. Kvinnan: Du och ditt invandrarbarn har inget här och göra. Hade inte Molly varit där så hade jag nog spottat henne i ansiktet. Molly blev obekväm så jag lät det gå. En gång när jag kanske var 12 år skulle jag åka pendeltåg till min pappa i Gnesta från Älvsjö station. Jag hade ingen klocka på så frågade en dam på torget. Då sa hon också något spydigt med invandrare. Molly: Vad sa hon mamma? Paula: Älskling, det är viktigt att du förstår att alla du möter är lika mycket värda. Molly: Ah? Paula: Alla kompisar på förskolan ser olika ut eller hur? Molly: Ja? Paula: Vi har brunt hår, andra har ljust. Du och jag är bruna, men Leonore är ljusare. Och Naomi har stort, vackert och lockigt hår. Paula: Den kvinnan var arg för att vi inte såg likadana ut som henne. Men du och jag vet att det är bra att se ut som sig själv, eller hur? Molly: Ja för när jag var liten hade jag blå ögon men nu har jag gröna! Paula: Precis! Och båda är lika bra. Färger är bara färger. Glöm aldrig det. Rasism är bara rädsla. Rädsla för andra kulturer och mentaliteter. Hur kul hade det varit om vi alla var likadana? Det är med stolthet som jag bär ett chilenskt arv. Jag är stolt över att också vara finsk. Jag är en stolt svensk och jag är en stolt individ som inte alls bär fördomar mot andra beroende på hur dom ser ut. Det som skrämmer mig är istället kroppsspråk och handlingar. Inte utseende och etnicitet. Jag blev ledsen för att Molly var tvungen att skåda detta. Vi stod bara i kön på konsum. Det kvinnan vet inte jag ser mig som svensk med utländskt ursprung. Jag är uppvuxen här, jag är född här och jag är formad efter Sverige. Det är tragiskt att hon inte hade tillräckligt mycket hyfs och valde att både kränka mig och min dotter. Vad är då svenskt? Hur tacklar man sådana här situationer? Någon som har varit med om något liknande?
