Mitt inlägg om ”ett riktigt jobb” lyftes på Bloggbevakning och jag blev serverad en nertumm av CamCam. "Hur hennes pojkvän Hugo, som hade en jättestor blogg serverade henne en mastodonträkmacka genom att länka alla sina läsare dit och marknadsföra henne och hennes blogg?” Camilla, med sin insikt i bloggvärlden, om någon borde veta att det krävs mer än länkar från en stor bloggare för att själv få en stor blogg. Hon är Sveriges största blogg med sinnesjukt många fler läsare än Hugo hade 2012 och länkade friskt till sin killes blogg när han startade en sådan... men det räcker ju inte med länkar för att hålla kvar folk och få dom att stanna! Ja, Hugo länkade min blogg i början för att ”locka” över läsare. När vi unga stod inför valet att starta en familj var vi bekymrade över hur vi skulle klara oss rent ekonomiskt. Jag hade egentligen tänkt resa och sen plugga vidare innan det var dags att starta familj. Hugo hade visserligen sin bloggportal och blogg och tjänade en del pengar på det men det var inte mer än en ”ok” månadslön på den tiden. Jag hade synts i Hugos blogg och hans läsare var nyfikna på mig. Jag har alltid älskat att skriva och tänkte att det kan väl inte vara så svårt att blogga lite. Vi kom tillsammans fram till att om jag startade en blogg och lyckades komma upp i 50 000 unika besökare i månaden så skulle vi få in tillräckligt för att klara oss. Jag startade bloggen och skrev för glatta livet. Hugo använde sin blogg för att göra reklam för mig. Han var min dörröppnare in i världen av sociala medier och det är ingenting jag någonsin hymlat med. Jag har skrivit om det i flera inlägg tidigare. Och att jag aldrig skulle kommit in i den här världen om det inte vore för honom, på gott och ont kanske? Och vet ni vad som hände? Jag gick om Hugo. Min blogg växte och blev mycket större än hans. Jag såg med förvåning hur mina kanaler bara växte och växte och att jag kunde bygga något på riktigt. Min första header på bloggen - minns ni? Men för den sakens skull anser jag inte att jag har fått mina kanaler serverade på ett fat - eller en ”mastodonträkmacka". Hugo gav mig strålkastarljus, absolut, men det är jag som skapat det här. Det är jag som skrivit alla (över 7000!) inlägg här på bloggen. Det är jag som lagt ner tid och energi på att hålla en uppdatering på ca 3-5 inlägg per dag under vardagar här. Det är jag som sett bloggen som mitt yrke och satt stolthet i att alltid leverera, för Hugo dog gnistan för flera år sen men min brann kvar. Instagram fanns inte när bloggen drog igång utan det kom senare och där har jag och Hugo utvecklats parallellt. Det är jag som lagt tid och energi på Instagram. Sedan den dagen jag och Hugo kom överens om att jag skulle starta en blogg har jag lagt ner hela mitt hjärta i att göra det bra. Jag hade inte koll på bloggare och den här världen utan lärde mig längst med vägen. Jag har haft Hugo som en stöttepelare längst med hela resan men jag har jobbat för att komma dit jag kommit. Är det för att jag är kvinna jag ska behöva starta ett inlägg som det om mitt jobb med ”och jag har Hugo att tacka för allt”? Skulle en man få samma hint om att ”du hade faktiskt inte varit där du är idag om inte XX hade gjort XX där i början” när han yttrar stolthet över sitt yrke eller åstadkommande? Jag tror faktiskt inte det. Hugo brukar skämtsamt säga att han har Den rätte för Rosing att tacka för allt men det brukar inte på allvar vara någon som säger till honom att ”du hade aldrig varit där du är idag om inte Linda Rosing hade valt dig i dejtingprogrammet, hymla inte med det!”. Jag frågade Hugo vad han tyckte om vad jag skrev om stolthet över vad jag byggt upp och om jag borde creddat honom i den meningen: Hugo: Paula, fattar du hur sjukt många jag har länkat från min blogg, speciellt under den tiden när jag drev myshowroom? Halva min blogg var länkar till andra i syfte att ge dom trafik som skulle ge oss sidträffar. Hur många av dom byggde upp det du byggt upp? Alla har fått någon slags hjälp, vissa liten och vissa större av någon. Man kan ändå vara stolt över vad man gjort på egen hand. Du vet att du gjort det bra, var stolt.
