Jag har aldrig varit med om maken till engagemang när det gäller kvinnokroppar. Det kopplar lite tillbaka till mitt inlägg angående bikini på barn- läs HÄR. I 26 år har jag jobbat med min självkänsla. Det tar tid att lära känna sig själv och bygga upp skyddsbarriären runt omkring sig, inte sant? Man måste bli skjuten ett par gånger för att också upptäcka ens sårbarhet. Sårbarheten hos en människa tycker jag är vacker och är ingenting man bör vilja utnyttja. Vi pratar mycket om jämställdhet, kroppshets och yttrandefrihet. Men vet ni, jag tror faktiskt inte att man kan ändra på alla. Jag tror istället att det handlar om att rusta upp sig själv så att man kan stå emot. Att man måste bygga upp ett inre filter som kan filtrera bullshiten. Och hur bygger man upp det filtret? -Genom att älska sig själv. Genom att känna sig nöjd med sig själv. Oavsett vad. Jag är stolt över mig själv för min bild av kroppen har inte alltid varit sund. Jag har brytt mig alldeles för mycket om vikt vilket gjorde att jag höll på att tyna bort som tonåring. Det är något som jag kommer att tala öppet om med mina döttrar men jag är stolt över mig själv att jag idag kan förmedla något helt annat till mina små. Idag kan jag förmedla att man är bra som man är, trots de ”skavanker” man själv kanske stör sig på. Under resan till Maldiverna fick jag kommentarer som: -Du har en mammig kropp -Du har hängiga bröst -Du har gropiga lår -Skönt att se någon som går emot normen -Att jag har fel typ av badkläder för min kroppstyp Japp! Jag har en mammig kropp, jag hart burit två barn men har samtidigt aldrig haft en sådan hård mage någonsin som jag har just nu. Yes, mina bröst är små och sitter lösare än innan. Absolut, jag har gropar på låren och till och med bristningar som kom efter att jag bar mina två barn. Se- jag är inte perfekt. Men vad är perfekt egentligen? Varför ska man behöva gå runt och må dåligt över värdsliga ting som hur ens kropp ser ut? Varför lägger vi inte fokus på hur vår kropp MÅR istället? Saker jag faktiskt genuint värderar i mitt liv istället för hur min kropp ser ut: -Tack älskade kropp för att du bar mina juveler. Tack för att du klarade av det så fint och gav mig två fantastiska små människor. -Tack kroppen för att du ständigt visar utveckling, tack för att du bygger på muskler som gör att jag orkar med vardagen och leken med barnen. Jag är stolt för att jag en gång säkert också såg kritiskt på andras inklusive min egen kropp. Det var innan jag hade hunnit bygga upp den där barriären som skyddar mig från vad andra tycker och tänker. Istället tog jag mina egna tankar om mig själv på fullaste allvar och idag älskar jag mig själv. Trots hängiga tuttar, trots en mammig kropp, trots mitt trista morgonhumör och trots min korta stubin. Tro mig, jag är fullt medveten om att är långt ifrån perfekt men trots det vaknar jag varje dag lycklig och med en bra självkänsla. Och kom ihåg-filtrera bort skitsnacket. Det går inte att ändra på alla, men att jobba med sig själv kan man alltid göra. Tack älskade barn för att ni kom och gav mig ett perspektiv på vad som faktiskt betyder något Och att också få leva i en kärleksfull relation gav mig också perspektiv på livet och dess betydelse
