Leonore: På bara över en dag har hon börjat kommunicera med oss på ett nytt sätt. ”Mama”. ”Papppaaaa”. ”Baa Baa Baa”. ”Maaaaa”. Det är tydligt nu att hon säger mamma och pappa. När hon vill ha någonting räcker hon fram handen och upprepar ”Ba ba ba ba”. Morgonen när jag var dålig satt hon i sängen med mig medans Hugo klädde på sig. Jag satte på babblarna på telefonen för att kunna fortsätta blunda lite. Telefonen hamnade mellan sängen och sänggaveln och hon gav sig på ett försök att få upp telefonen själv. När hon insåg att hon inte fick upp den letade hon efter min hand, tog tag i handen och drog den dit där telefonen låg. Jag blev så häpen, att hon slog ihop den ekvationen själv. Jag måste sluta se min yngsta som en bebis, hon har snappat upp mer än vad jag har anat och det är som att bli förälskad flera gånger dagligen. Hennes ljuva röst när hon säger mamma, hennes ludna hår när man drar bort vintermössan, hennes hjulbenta gång, hennes försök till att väcka Molly om natten när vi sover i samma säng, hennes skratt och hennes framsteg. Det är en fröjd att få följa Leonores utveckling och den här föräldraledigheten med mitt hjärta har varit underbar. Molly: Vi är så hemska föräldrar. Molly avskyr verkligen broccoli. För att avdramatisera det här brukar jag säga att jag tycker broccoli är gott och att det gör mig stark. ”Usch” blir bara Molly svar. Sen kommer det bästa. På alla varför frågor svarar Molly: ” De e därför”. Bara så, kort och gott med en klar innebörd. Det är därför. I gårdagens middag var det små broccoli tärningar i. Det var i en sås så vi tänkte att vi inte säger något så kanske hon inte märker. Hon märkte. Och började göra kväljningar vid matbordet. Där kanske vi borde ha varit pedagogiska föräldrar men vi börjar skratta så att vi nästan kissade på oss. Här borde vi såklart ha stannat men det kom på tal om barnvitaminer. ”Om du äter upp den här lilla broccolin så får du fyra vitaminer”. Samma reaktion och samma skratt, Molly spottade ut och behövde absolut inte äta upp broccolin och hon fick sina vitaminer. Vi har börjat prata om det här med äckligt. Det är så fruktansvärt pinsamt när Molly säger att det luktar eller ser äckligt ut till mat. Vi har mött varandra i att man inte får säga så även fast man tycker det för man kan göra den som har lagat maten ledsen. Man smakar men man behöver inte äta upp. Det är tacksamt att båda våra barn har en god aptit, i perioder kan det svacka men barn äter när dom är hungriga så jag oroar mig inte speciellt mycket. Hugo: Det är mycket we-time framöver. Det kommer bli så häftigt att få Åka till Kenya tillsammans med Zoegas. Sex dagar bara vi tillsammans med gänget. Vi har bra snack just nu, jag känner mig delaktig i allt som händer, vi har bra flyt i att hantera vardagspusslet, vi kombinerar träningen och vännerna jämlikt. Det är en bra period och konstigt nog så stör det mig inte lika mycket att han glömde handla det jag bad honom om, att han inte tog med sig tvätten från tvättstugan upp till soffan eller att han aldrig gör rent diskhorn när det är på han att göra i ordning köket efter middagen. Det är skönt, för annars är det min energi som spills eftersom att jag bryr mig mer om sådana saker. Just nu går snacket kring jul och julklappar. Hur ska vi handla, vad ska vi handla. Jag förespråkar att börja i tid så man slipper dom där ogenomtänkta köpen den 18e december. Man känner sina barn och handlar därefter. Exempel: Molly älskar Spiderman, då får hon en spidermanpyjamas för två hundra kr och jag vet att hon kommer att bli överlycklig. Nu har vi iallafall kommit överens om en budget där presenter till alla i familjen ( ink mor och farföräldrar, syskon, kusiner osv). Det Hugo har panik över är när barn bara öppnar paket maniskt, för att sedan slänga bort innehållet för att ge sig på nästa paket. Jag förstår honom absolut men jag anser att det är dom vuxnas ansvar för att kanske göra det mer intimt. Alla bestämmer budget över julklappar inom familjen såklart men ett hett tips är att börja i tid. När du kommer över någonting, köp det och lägg i din buffert öven om det är April. Skriv listor, var lyhörd, tänk gärna en extra gång. Följ barnet i valet av julklappar. Vart är barnet just nu? Vad kan vi uppmuntra? Såhär resonerar jag: I Molly så ser jag att rollekar är det som har övertag. Det är alltid mamma och barn. Det tycker hon är allra roligast just nu så jag är inne på att vi ska köpa något form av hus med små karaktärer i. Ekorrar? Hästar? Det vet jag inte än men det är en julklapp som jag ser som rolig. Något vi kan leka med tillsammans och något som hon kommer att uppskatta. Spiderman pyjamasen är tagen. Böcker älskar vi och hon blir äldre så någon bok kommer det definitivt finnas i en julklapp. Kläder har hon, skor har hon, cyklar har hon. Spel visar hon ett stort intresse för så jag ska spåna på roliga spel för en fyra åring så vi kan använda det framöver. Tips? Jag kommer ihåg att jag älskade Bamses dunderhonungsjakt men det kanske hon är lite för liten för. I år så kommer vi att ha en julaftonsmorgon bara vi. Då tänker jag att det kommer vara lugnare och att barnen inte har någon konkurrens. Dom har full fokus och öppnar klappar som bara är från mig och Hugo. Sedan ska vi äta jullunch hos min mormor där tempot kommer att bli högre. Där mina bröder som stissa upp Molly och där första besöket av tomten kommer att ske. Där får våra barn klappar av min familj och det kommer säkert bli att riva upp. Vi brukar göra så att tomten delar ut paketen och att man väntar in tills klappen har blivit öppnad innan tomten fortsätter med nästa klapp. På kvällen ska vi fira med Hugos släkt och då blir det många barn och vuxna. 10 barn och budgeten på klapp till barn är 250 kr per klapp. Inga klappar för vuxna. Där möts allas förutsättningar på ett bar sätt tycker jag. Leonore då. En ettåring. Och nej jag kommer aldrig gå med på att vi inte köper 3-5 presenter till henne på hennes födelsedag. Hugo menar på att hon inte förstår eller uppskattar vilket är helt sant men det funkar inte så. Hur sjutton skulle hon känna när hon i framtiden får det berättat för sig att hon inte fick några presenter när hennes syskon fick det?. Aldrig, det är sånt som skapar känslor av utanförskap inom familjer och det är inget jag står för. Däremot så kommer vi att tänka annorlunda från Mollys ett årsdag. Här är det likadant, att bara följa Leonore. Hon är nu 12 månader och vad kan vi uppmuntra? Jo hennes utveckling framförallt i leken. Jag kommer att kika på leksaker för barn mellan 12-18 månader och titta på en böcker för ett äldre barn. Så enkelt men ändå men en tanke bakom presenter. Samma sak till julen, något som gynnar hennes utveckling och som gör att vi har något roligt att leka med hemma under vintern för det är jag som är föräldraledig och står för aktiviteten under dagtid för Leonore. Det är mycket bebisprylar i lådorna nu som hon helt har tappart intresse för så det ska rensas ut innan lillans födelsedag och julafton. Lite där är vi i vårt samtal kring julklappar och presenter. Hur tänker du kring detta? På Hugos blogg kan du läsa hans åsikt =)
