Ny termin är igång. Jag tycker om hösten. Man har saknat att känna sig produktiv efter sommarens ledighet och man är hungrig på jobb. -Jag älskar mitt jobb. Jag älskar variationen som jag faktiskt får. Jag älskar utvecklingen och jag älskar friheten Jag brukar jämföra mitt sätt att arbeta på med en frilansare. Jag arbetar också mycket i projekt, och det märks tydligt i mailen när företag är tillbaka och vill samarbeta igen efter sommaruppehåll. Idag är jag i den positionen där jag inte behöver jaga jobb, utan mer att jag sållar bland alla förfrågningar. Mer än någonsin! Tackar inte ja till sådant som faktiskt inte passar. Det har krävts mycket tid, engagemang och jobb för att komma dit, och jag är stolt över mig själv över att jag stått fast vid min värdegrund under alla dessa år. Att arbeta fritt innebär att det är mycket jag själv som får navigera. Styra skeppet åt den riktningen jag vill. Friheten innebär också att jag själv kan bestämma hur mycket/hur lite jag vill jobba. Hur jag vill utvecklas. Friheten kan ibland vara farlig, och det har hänt att jag i perioder tackat ja till för mycket inom samma period. I sådana situationer tappar jag fotfästet och blir stressad. Blir tankspridd och kan inte tänka strukturerat. Det är viktigt att ha ett eget liv. Det är viktigt att få arbeta, och ha ett annat liv och en annan identitet utanför familjen och hemmet. Men i en höststart (eller egentligen vid alla starter) brukar jag ändå ha en tumregel med mig själv: -Jag vill orka vara glad när jag kommer hem Jag vill inte jobba, och säga ja till för mycket så att jag inte har energi till att vara glad när jag kommer hem. Då tackar jag hellre nej, och spar på min kraft och tid till nästa projekt. Efter jobbet, på eftermiddagarna vill jag ha dom där samtalen med familjen. Vara lyhörd, och inte sitta i egna tankar på jobb som stressar i bakhuvudet. Så jag vill hålla min nivå kring arbete till en nivå där jag orkar vara glad efter arbetsdagen också. Och för att upprätthålla min tumregel och min nivå som jag vill ligga på krävs det att jag i min tur blir bättre på att säga nej. Det är fortfarande svårt för mig, men jag jobbar på det! Jag är realistiskt och känslostyrd samtidigt, inte så bra kombo! ? Det är också svårt för mig att få till något spontant. Jag måste kolla i min kalender, kolla i min kalander där jag skrivit upp när Hugo är borta/hemma och så är jag begränsad utav barnens hämtnings/lämningstider. Att få till något spontant är svårt, men ibland så går det. Tyvärr är vuxenlivet så trist att det kan dröja flera veckor innan jag har en ledig lucka men that’s life right now. -Hur tänker du kring arbete i kombination med familjeliv? Har du förmåga att koppla bort jobbet efter arbetstid? Har du någon tumregel till hur mycket du vill/kan jobba för att inte tappa fotfästet och att det ska gå ut över ditt egna humör? Jag vill veta! =)
