<p style="text-align: center;">En relation bygger på mycket. Tillit, kärlek, förtroende, kommunikation och en massa annat. Grunden i en relation är att ge och ta. Allt handlar egentligen om att ge och ta. I min relation till Hugo, till min familj, till mina vänner, till mina arbetsgivare och till och med till mina grannar. Hur ska en relation kunna utvecklas om man inte ställer upp för varandra. Finns där när den andra är ledsen. Eller när den andra är glad för att det händer något positivt i dennes liv. Jag vill gärna alltid finnas där för mina älskade. Tyvärr kommer saker i kläm, som gör att man kanske inte alltid kan finnas där. Eller så kanske man inte är tillräckligt lyhörd för att se vad den andra personen behöver.</p> <p style="text-align: center;">I dom relationerna som jag har brutit handlade det just om att jag kände att jag bara gav. Men fick ingenting tillbaka. Det beror nog mycket på vem jag faktiskt är. En av mina främsta egenskaper är att jag är en god lyssnare. Jag lyssnar gärna. Peppar. Tröstar. Försöka motivera personen att kämpa vidare med vad det nu kan vara. I vissa fall fick jag nog och kunde inte finna mig i att den relationen som jag hade med en annan människa egentligen bara handlade om hen. Det är trist att känna att en själv inte får plats, inte får spelrum för det väsentliga som hände i mitt liv. Ännu värre är det när man blir illa behandlad som jag tror att do flesta har blivit i någon dålig kärleksrelation. Usch för att vara olyckligt kär. Det finns nog inget värre. En person som man älskar över allt annat, den personens åsikt är nog den som man värderar högst. Hugo har alltid höjt mig till skyarna och skämmer bort mig med kärlek. Men jag har också träffat grodor som fått mig att ifrågasätta mitt eget värde. I den typen av relation ger man utan att få något tillbaka. Möjligtvis en påse med skit.</p> <p style="text-align: center;">Jag läste någonstans att käftan är otroligt omhändertagande. Alltså stjärntecknet. Både jag och min mamma är kräftor och jag ser likheter i oss. Vi fungerar likadant och vi ter oss likadant. Vi ger. Vi vill ta hand om alla. Vi anstränger oss utan att kräva någonting tillbaka. Detta sitter så djupt i oss utan att vi ens reflekterar över det. Men sen kan det bli så att vi t.ex. känner att vi blir tagna för givet. Eller att det vi gör inte uppskattas. Då brakar helvetet loss! Då får man minsann höra ”Jag gör det här, det här, det här, det här för att DU ska ha det bra”. ”Det minsta du kan göra är att visa tacksamhet för det jag gör för din skull”. Oftast kommer mina egna utbrott av världens minsta sak, men där och då kan jag bli så upprörd och i mitt huvud går jag igenom hur jag ska ändra på hela mitt sätt att vara. Men jag är jag, det går inte att ändra så pass väsentliga egenskaper hos en själv. <em>Passar du in på ditt stjärntecken?</em></p> <p style="text-align: center;">Det är en konst att balansera förmågan att ge och ta. Varenda människa förtjänar att få bli lite bortskämd på olika vis. För att skapa en ömsesidig relation behöver man vara i samma båt. Ett starkt team där man inte försöker motarbeta varandra utan istället fokuserar på att hjälpa varandra. Höja varandra. Finnas till för varandra. Ge och ta till varandra.</p> <p style="text-align: center;"> </p>