Dagen blev kortare än vad jag hade trott eller planerat. Vid lunch fick jag ett sms från skolans personal där det stod att vårt barn har ont i magen och vill bli hämtad. Jag ringde såklart upp och fick genast mitt barn i telefonen. Vad hände med dialogen mellan vuxna först? Jag var mitt uppe i min arbetsdag, blöt i en pool på Down Town Campers spa. Det fanns inget annat alternativ än att släppa arbetsdagen och åka till skolan. Blindtarmsoperationen låg färsk i minnet och jag kände mig först orolig för plötslig magsmärta. Jag funderade på om den kunde bero på något annat än fysiska besvär. Dagen hade trots allt spenderats i skolan. Vi satte oss i bilen och körde till närakuten, det var ju ändå mitt barns hälsa det handlade om❣️. Väntan var lång men humöret var sig likt. Vi fördrev tiden genom att rita tillsammans. Undersökningen och testerna utav vårdpersonal gick bra. Ingen feber, normal sänka och magsmärtan var okej. Dom trodde inte att det var något fel på blindtarmen men sa att vi skulle komma tillbaka om smärtan ändrade karaktär. Beskedet gladde oss båda två, mig för falskt alarm. Under dessa timmar så kändes hela situationen fel. Hade mitt barn haft feber, ramlat och gjort sig illa eller av någon annan anledning inte klarat av skoldagen så hade jag aldrig reflekterat över situationen. Jag tyckte att det kändes fel att jag inte fick prata med en vuxen först. Jag ringde upp personalen och berättade att vi varit på akuten och att undersökningen hade gått bra. Med väl valda ord sa jag att vi som föräldrar ansvarar för att barnen är i skolan och i samverkan med personal bör det även ligga i deras ansvar. Mitt barn var helt okej och magsmärtan var borta, hon berättade dock om en incident med en annan elev som hade hänt strax innan lunch. Från min sida var det inga hard feelings, jag ville mer upplysa och berätta utfallet. Det kändes skönt att personalen i andra änden av telefonen förstod och kunde bekräfta att just den här gången så hade det inte gått till rätt enligt personalens rutiner. Informationen SKA gå via vuxen först. Hänt är nu hänt och dagen blev som den blev. Jag har pratat med mitt barn om situationen och sagt att nästa gång kommer mamma först vilja prata med vuxen innan jag kommer och hämtar. Och jag har själv lärt mig en läxa, hur jag ska agera nästa gång. Blir barnet sjuk i skolan så ska hen hem, men plötslig magsmärta utan andra symtom kan man luska vidare i. Kanske fråga om det faktiskt har hänt något som kan framkalla ont i magen.
