Julen närmar sig med stormsteg och här hemma har vi två förväntansfulla tjejer som ser fram emot vad tomten ska ha med sig för kul, att få äta massa gott och allt mys. Det är nästan mitt bästa med julen, att få ta del av det där speciella pirret hos barnen inför julen. Det hör verkligen barndomen till (för helt ärligt, åren mellan den egna barndomen och man fick egna barn så var julen inte så värst spännande ändå) att få ta del av den där magin och stämningen som nästan går att ta på. Det gör ont i mig att tänka att hos många barn inte går runt med det där pirret just nu utan snarare bävar inför julhelgen. Barn som lever i familjer där dom vuxna redan under året dricker lite för mycket och som kulminerar under julledigheten. I år kommer det vara mindre stora släktkalas och mer ”isolation” för dom familjerna. Barnen kanske inte kan hitta tillflykt till någon släkting och glömma det där jobbiga under släktfesten utan får istället vara hemma ensam med påverkade föräldrar. Så ska inget barn behöva ha det. Alla barn borde få uppleva en trygg och mysig jul med trygga vuxna. Jag läste på Vit jul att i snitt fyra barn i varje skolklass påverkas negativt av föräldrars drickande. Det gör ont att föreställa sig att det kan vara fyra barn i Mollys klass som inte julpysslar med förväntan på fritis utan snarare räknar ner dagarna med ont i magen ❤️ På Vit jul kan man bland annat ta del av jullovsaktiviteter för gemenskap om man är en av dom som kanske inte får den där mysiga trygga julen. Det blir nästan alltid en fråga till högtider som jul och midsommar om hur man tänker med barn och alkohol. För min egna del är det inte ett tabu att dricka lite alkohol när barnen är med men jag skulle aldrig bli full. Jag har själv inte upplevt alkoholproblematik i min närhet under barndomen och med tanke på att jag är förskonad från det känner jag inte att alkohol i närhet av barn är absolut förbjudet. Men jag dricker ändå mest alkoholfritt under högtider just för att jag inte vill vara full i dom sammanhangen och det finns massor av gott alkoholfritt att ta till ändå. Men sen tycker jag att ett glas rödvin kan vara ljuvligt att få njuta av till lite ost exempelvis och ser inget fel i att dricka det då. Men snaps och nubbe kommer jag nog aldrig känna lust till under julbordet. Jag har egentligen samma syn på alkohol och barn under högtider som jag har under hela året - att det inte är fel eller konstigt om mamma dricker ett glas vin till middagen ibland eller att det delas på en flaska när man är borta på middag. Men att det inte ska vara en ”varje dag” grej eller gå över gränsen från att njuta av ett glas vin till att bli full eller sådär lulligt ”jobbig”. Just lulligheten kan ju kännas som att det inte gör något men vara en sån sak som faktiskt är jobbig för barnen. Att mamma och pappa beter sig ”konstigt” eller bli ”jobbigt fnissiga” eller annat som man hört talas om. Det är något jag vill undvika och det kan jag tänka mig är lite svårt att avgöra själv men för mig handlar det om att inte dricka mer än typ ett glas vin till en middag. Jag vill alltid ha sinnesnärvaro i umgänget med mina barn och vara på alerten, inte bli seg och trög eller fumlig. Under julen vill jag kunna ta in deras glädje och vara lyhörd för oro eller funderingar. Jag vill inte grumla deras barndom. Hur tänker ni kring alkohol och högtider - är det big no no eller tar ni gärna en nubbe till julbordet? Jag tänker att det kan vara himla svårt att fånga upp alkoholproblematik som utomstående. Att det blir lätt att tänka att man inte ska lägga sig i även om det är synd att det ”alltid blir för mycket” för XX eller liknande. Men att när det kommer till barn som måste vi andra vuxna våga lägga oss i om vi är oroade, även om det blir jobbigt och kan kännas som att man borde sköta sitt. Det är bättre att göra en orosanmälan än att låta bli om man tror barnet far illa. Det är bättre att höra av sig till barnet och fråga om allt är okej och om hen vill komma förbi än att vara tyst och tänka ”hoppas det går bra den här gången”. Det är bättre att säga att man bryr sig och vill hjälpa än att vara tyst för att man inte vill lägga sig i. För barnens skulle måste vi våga vara obekväma när det behövs ❤️
