Vad långt bort vi har kommit ifrån att följa varje fas, veta de exakta huvudomfånget eller hur mycket kidsen väger. När vi gick regelbundet till BVC hade vi STENKOLL. Likaså faserna. "Har hon börjat 2 års trotsa?". Fick den frågan angående Tiki. Jag tycker inte om ordet "trots". Och jag regerar olika när barnen testar oss och sig själva. - Det är nödvändigt att testa sina egna och föräldrars gränser. - Det är avgörande i barn personlighet och självkänsla. - Lär sig sina egna gränser. Barn har en egen vilja och den bör få komma fram, precis som vuxnas. Det är krävande för både barn och vuxna och det blir onödiga konflikter men man tar sig igenom dem (konflikterna kommer säkerligen vara värre i tonåren så njut). Älska barnen när dom förtjänar de som minst, sätt tydliga gränser, f ö r k l a r a, visa er enade som föräldrar (så att inte ena säger ja och den andra nej) annars kommer kidsen syna er. -Flera gånger har jag haft dåligt samvete för att jag har spett på elden. Min respons har gjort konflikten blivit värre än vad den hade behövt. Man lär sig hur man ska bemöta små liv som i sin tur testar sig själva och föräldrar. Vi har inte stenkoll på faser men vi märker på Leonore att hon går igenom någon typ av separationsfas. Baaaaara mamma som får hjälpa, baaaara mamma som får klä på, baaaara mamma som ska natta. 2 åringar är underbara och det är så otroligt charmigt när språket börjar komma. Någon som har bättre koll än mig och vet varför två åringar blir extremt mammiga helt plötsligt? =)
