Vad kul att det är flera av er som uppskattar mina ”Instagram vs verklighet” från det sista. Jag känner själv att det är ett kul upplägg och att det bryter av i flödet där allt för det mesta är väldigt tillrättalagt. Sedan jag började jobba med ”egen” fotograf har jag blivit bortskämd i att få till grymma bilder till mig men bakom dom där grymma bilderna är det ju en hel radda bilder som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig som inte vanligtvis används. Jag känner att det är uppfriskande att visa upp dom där bilderna och bjuda på ett gott skratt! Det är ju inte det att jag tycker jag är ful på dom utan snarare att det är en konstig vinkel, en inte så smickrande grimars eller något som bara blir knasigt på bild. Jag tror det är viktigt att påminna sig själv dels om att man ser ut på olika sätt hela tiden - man är ju en levande människa som gör grimarser och ser ut på olika sätt beroende på vad man gör. Man är inte alltid polerad och posad men det gör en inte ful. Och sen också att vad gör en ”ful” bild om hundra år eller ens ett år? Har ni också varit med om att någon tar bilder på er och ni tycker alla blev dåliga och inget ni vill lägga upp någonstans. Sen tittar man på samma bilder ett år senare och tänker ”Vad var det för fel på den här bilden? Den var ju hur mysig och fin som helst?” Jag tänker också att det är ganska naturligt i att vilja vara sitt ”finaste”? Att vi alla, oavsett influencer, kändis eller privatperson helst vill känna oss fina när vi ser oss på bild. Att det är känsligt att se en bild och känna att man inte är helt fördelaktig. Det är naturligt att välja ut dom bilderna man känner sig snyggast på - lite som djur som putsar upp sig för att se fina ut vill vi vara representativa och fina på bild (och i verklighet). Jag har nog blivit lite yrkesskadad från livet som influencer i jakten på bra bilder. Förut kände jag mer en jakt i att ha ett fint flöde, att helheten skulle se ut på ett visst sätt och att skapa content utifrån det. Det skulle fortfarande vara äkta och jag men min bästa version av det helt enkelt. Nu har jag kommit till en punkt där jag inte vill gömma det knasiga och äkta utan visa upp verkligheten bakom bilderna som landar i flödet. Jag tycker det känns som en rätt bra kompromiss i att få skapa det fina samtidigt som jag inte hymlar med att det inte direkt är bild nr 1 som landar på Instagram. Det känns som påminnelse både för er men också för mig själv - livet är inte så polerat i verkligheten som det är på Instagram! Vill ni se mer ”verkligheten vs Instagram” från mina plåtningar? Tryck i så fall på hjärtat under inlägget!
