Jag såg Bloggbevaknings inlägg om att en mamma har outat sitt barn via sociala medier.Det finns säkerligen en befogad irritation och frustration från mammans sida gällande tonåringens oordning i sitt rum. Men är detta verkligen rätt väg att gå? Vi är något år ifrån tonåren men kan inte riktigt relatera. Dels för att jag som tonåring var ordningssam och gillade att ha det städat i mitt rum. Just här och nu kan jag inte se in i framtiden och vet inte hur tjejerna kommer vilja ha det. Men jag misstänker att de kommer fortsätta hålla ordningen någorlunda. De bäddar, lägger in sina vikta kläder i garderoben och städar minst en gång i veckan.Hade det blivit en totalomvändning och kaos i deras rum i framtiden hade jag:🔸KommuniceratPratat med min tonåring. Poängterat att ett rent rum kan påverka välmåendet och produktiviteten positivt.🔸Satt tydliga förväntningarOch guidat i hur, och hur ofta, rummet bör städas.🔸Gjort problemet till en gemensam aktivitetMest för att avdramatisera och inkludera. "Luras" genom att inkludera alla, samt hela husets ytor.🔸 Belöning och konsekvenserHar det gått över till ett faktiskt problem hade jag övervägt ett belöningssystem. Och då också infört konsekvenser om städningen inte sköts.🔸Varit ett föredöme självBarn gör inte som föräldrar säger, de gör som föräldrar gör. Jag vill tro att jag redan nu poängterar och visar att städning är viktigt, och att vi hjälps åt med den.Jag hade gjort mycket, men att outa via sociala medier känns långt bort. Det hör liksom till det privata. Då är nästan tomma hot bättre. Min mamma körde med många tomma hot, som sedan försvann efter någon dag när hon tyckte synd om mig. Gjorde jag om mina misstag? Absolut. Lärde jag mig någonting där och då? Nej. Såg jag till slut igenom hennes tomma hot? Jajamän.Allt har sin tid och tonåringar mognar olika snabbt. Redan nu funkar inte riktigt samma kommunikation gentemot tjejerna. Det beror inte enbart på deras åldrar utan snarare på att de är två olika personer.- Vad säger ni? Är det okej att outa tonåringar via sociala medier i hopp om en förändring?
