”Fyfan vad de stinker dubbelmoral. Tills igår skrev du att du skämdes över att stå naken framför Hugo pga brösten och idag rynkar du på näsan. Får alltid samma oärliga inryck av dig usch”. Tack för alla kommentarer om inlägget jag skrev igår angående plastikoperation i kombination med sponsrade samarbeten. Vi verkar vara många som delar åsikter och vissa höll inte med. Vilket också är okej, man kan inte alltid tänka och tycka lika. Kommentaren ovan blir jag dock less på. Hur kan de vara dubbelmoral att vara öppen och ärlig i saker man är mindre nöjd med gällande ens kropp? Jag har kommunicerat mitt missnöje över förändringen av brösten länge. Att amma fick den att se och kännas annorlunda. Ett missnöje som jag lever med, som inte är påtagligt varje dag. Ett missnöje som ändå får livet och självförtroendet att funka. Det är omöjligt att få med precis allt man sagt innan i ett inlägg. Jag ryker på näsan och skyller fortfarande brösten. Och det handlar inte bara om ett missnöje utan hur jag är som person. Jag är inte naken av mig. På ett sätt avundas jag personer som tycker om att vara nakna. Det känns friskt och skönt. I omklädningsrummet skyller jag mig med handduk, jag vänder mig mot en vägg när jag sätter på mig en bh eller en sporttopp. Jag äger miljoner pyjamasar för att jag föredrar att sova iklädd något. Hugo är tvärtom. Alltid naken, till och med så att jag går och skyller honom för att grannarna inte ska behöva se nakenchocker varje dag. Man måste få vara olika utan att bli ifrågasatt och vi har olika relation till nakenhet. Jag känner mig mer sensuell med fina underkläder. Det handlar inte om att jag är oärlig, jag ser det istället som att jag är brutalt ärlig genom att jag delar med mig av mina missnöjen och fokuserar på den mentala biten genom att bli okej med att leva med missnöjen. Jag tycker att mina boobs är amazing som har matat två bebisar. För två år sen slutade jag amma min yngsta och har inte gjort några korrigeringar än. Vi får se om det förblir så eller inte, det får framtiden avgöra. Och det där med relationen till nakenhet spelar roll där också. Är du naken av dig som Hugo? Eller inte som jag är?
