Såg en video där Therese Lindgren pratar om kommentarer hon får. ”Åh är du gravid?”. ”Ett stort grattis, nu syns bulan på magen”. ”Nu börjar du bli svullen, inte långt kvar tills du går ut med graviditeten”. Små kommentarer som fuckar ens huvud. Minns efter våra två missfall. Träffade på en bekant som inte visste. ”Är det inte dags för Molly att bli storasyster snart?”. Mina ögon vattnades och jag svarade ”det hoppas vi på”. Man vet aldrig om någon annans hjärnspöken. Inom sociala medier blir ens utseende granskat VARJE dag. Senast förra veckan fick jag frågor på Instagram om jag var gravid. Nej jag är inte gravid! Jag vill inte ha frågor om syskon direkt efter missfall! Det gjorde ont i hela mig att få frågor som handlade om syskon. -Det handlar om hyfs. Ställ inga frågor om kroppen. -Egentligen är snälla kommentarer lika illa I en drömvärld skulle vi sluta helt med att kommentera varandras utseende. Men det ligger rotat i oss att ge varandra komplimanger utifrån utseendet. Men barnen har jag faktiskt tänkt på det här. Visst slinker de ur mig ”Vad fin du är” när Leonore har satt på sig tre tyllkjolar samtidigt. De är hennes sätt att klä upp sig. Exempel på hur jag ger uppmuntrande komplimanger till barn: -Höjer egenskaper. Att dom är fina utifrån deras utseende kommer dom att få brottas med senare i livet tack vare samhället. -”Vilka snabba skor, dom kommer du att kunna springa långt med”. -Bekräfta fina handlingar Saker jag försöker att inte säga: -Vad duktig du är -Vad söt du är Lite samma tänker jag om frågor kring om någon är gravid/ när det är dags för syskon. Man vet aldrig om någons hjärnspöken och hur ledsen man kan bli. Så vi försöker bara sluta med det, okej?
