Fick intressant respons imorse när jag skrev att jag känner mig ifrågasatt. Läsare menade på att det handlar om mig. Min nya riktning och mitt nya jag. Vilken riktning? Vilket ”nya jag”? Menade dom kanske mitt intresse för träning? Min livsstil som inkluderar träning? Men det är ju inte ”jag” det är ju enbart intressen. Började fundera på vad som faktiskt definierar ”jaget”. Är det grunden, livsstilen, värderingar eller intressen? Visst är det så att man förändras och det är jag långt ifrån ensam om att göra. När man föds så får man ett körkort till livet. När man växer upp läggs en grund. Vi befinner oss där just nu med våra döttrar- vi bygger grunden och värderingar. Jag brukar ibland tänka tillbaka och se mitt liv i femårsperioder. Mellan åldern 20-25 blev jag mamma två gånger. Jag var lugnare och kände mig mer erfaren när Leonore kom och det var resultatet av Molly. Jag har levt i ett förhållande med Hugo i sju år och känner mig idag som en stark fru. Det har tiden och erfarenheterna sett till. Idag behöver jag inte ringa till mamma och fråga hur man kokar potatis men i början av mitt familjeliv blev det många telefonsamtal gällande matlagning och t.ex. medicinering när barnen var sjuka. Just nu befinner jag mig mellan 25-30 år. Nej, jag är inte samma Paula. Visst har jag utvecklats. Visst har jag insett saker och ting. Visst har mina mål och drömmar förändrats längs åren. Men är inte det bra? Att man utvecklas med åren? Allt dessa baseras mestadels på intressen och livsstil men grunden tror jag står orubbad. Hos alla. Min grund och mina värderingar finns alltid med mig. För varje år blir mina grundvärderingar starkare som t.ex. att familj betyder allt. Jag har lärt mig att bli en bättre vän och insett att inte spilla energi på ”fel” människor. Relationerna blir bara starkare och starkare men sånt tar tid. Jag vill vara en stark mamma, partner, vän och familjemedlem. Ett sätt som utvecklar min styrka är träningen och jag är tacksam över att den idag är en naturlig del i mitt liv. Pasta var unna-mat för tre år sen också. Pasta har alltid varit det vi äter en gång i veckan för att vi vet att det finns starkare källor till kolhydrater. Man kanske blir ett ”nytt jag” varje år. Det känns logiskt att livet och erfarenheter sätter prägel. Livsförändringar möter vi hela tiden. Både privat, i yrkeslivet, i relationer, i vad åldern har att erbjuda och ekonomiska. Det är bara några exempel. Jag ser inget negativt i att förändras i sina val och i sin livsstil. Det är utvecklande och livets gång. Men håll hårt i din grund. Glöm aldrig bort vad som är viktigast. Vi fick ett körkort den dagen vi föddes och bara för att ge den meningen en bild så tänk bara på vilken bättre förare du blev ett par år efter körkortet(körkort till bil) än precis efter.
