Igår när jag satt i väntrummet hos kliniken gick en snygg läkare förbi. ”Snälla gode gud, säg inte att det är han som jag ska träffa för en bröstkonsultation”. Fem minuter senare kommer den snygge läkaren ut igen och ropar upp: Paula Rosas. Fakk! Den snygge läkaren visade sig också vara en ödmjuk, lyhörd och professionell läkare. Det var extremt obehagligt att klä av sig och låta en främmande man granska, klämma och mäta mina bröst. Men det var givetvis nödvändigt. Tidigt läste han in mig, och hörde vem jag var och varför jag var där. Han bekräftade mina känslor och berättade att han träffat många kvinnor med liknande tankar som jag har. Han kopplade min livsstil och gav mig därefter förslag på vad han trodde skulle passa mig bäst. Ett lyft är inte jag i behov av. Han konstaterade att mina bröst är tomma efter att ha ammat två gånger. Han föreslog droppformade inplantant för ett så naturligt resultat som möjligt, han föreslog också ett litet inplantat efter att jag berättat att jag inte är intresserad av stora bröst utan bara vill fylla mitt tomrum och skapa en positiv känsla för mig själv. Såhär ser ett implantat ut på 220 g som är det jag skulle kunna tänka mig: Via hans dator såg vi en 3D bild på hur det skulle se ut på mig. Det kändes tryggt att han inte prackade på mig mer än vad jag ”behöver”. Det kändes bra att han snarare bromsade istället för att syssla med någon form av merförsäljning. Han mätte också hur bred jag var så att brösten inte skulle sticka ut från sidan eller synas bakifrån. ”Jag hör att du inte riktigt har landat i det här och tycker det är toppen att du är här för konsultation. Du bestämmer om vi ses igen, annars önskar jag dig lycka till”. Han berättade också om tidigare möten med patienter som haft med sig sin partner och där partnern sagt ”VI önskar en bröstförstoring”. Hade aldrig någonsin tagit med Hugo på en sån grej! Det vart ett villkorslöst möte där jag fick en större bild gällande alternativ just för mig. Hela den biten känns bra men just nu tänker jag mycket på eventuella komplikationer, dom gick vi också igenom. Risker skulle tillkomma och oönskade följder. Sköterskan berättade om ärrvävnad som kan uppkomma och som kan göra brösten hårda. Just den biten fastade hos mig... Jag har två små barn som varje dag vill gosa med mig. Jag är deras mamma och för dom är jag varm och mjuk. Just nu vill jag inte vara hård över bröstkorgen. Jag vill fortfarande vara mjuk och varm. Det gör att jag känner att jag kan leva med mina tomma bröst ett tag till. Jag har ingen brådska och vill absolut inte boka en tid imorgon, eller om en månad, eller om tre månader. Jag vill vänta och fortsätta att känna efter, men nu vet jag vad som skulle passa just mig. I konsultationen kände jag mig också tacksam. Jag är fortfarande ung och stark. Min kropp har burit, fött och gett mat till våra döttrar. Jag har kommit lindrigt undan med tomma bröst och bristningar efter kroppens förändring i denna resa. Kan tänka mig att det måste kännas jättejobbigt om buken eller magen får ta smällen efter graviditet. Så- vi kvinnor är vackra trots våra skavanker vi själva fokuserar på. Vi är unika med unika historier. Vi är fantastiska oavsett hur vi ser ut. Jag kan tackla mina obekväma tankar när jag har på mig en bikini. Nästa vecka drar jag till Spanien och hoppas att vädret tillåter badkläder. Jag väljer att sluta tänka på det här för nu och väljer att vara varm och mjuk. Kanske bara för ett tag till eller för alltid. Restriktionerna efter en operation är ingenting jag orkar hantera just nu. Jag är mitt uppe i livet helt enkelt. Det var dock jätteskönt att göra denna konsultation. Nu vet jag vart jag ska vända mig och hur jag ska tänka om jag ändrar mig i framtiden men det får tiden utvisa helt enkelt.
