Hugo är i Thailand och lever sitt bästa liv med sin bästa kompis. Han och Jonas har det som sin årliga grej – en gång per år åker de iväg på en veckas golfresa.Jag är hemma och håller ordning. När jag är ensam får jag ofta frågor från nära och kära om hur det går. Och jag svarar alltid likadant:“Det går finemang” 😅😅 Många gånger kan jag faktiskt tycka att det nästan är enklare att vara ensam. Det beror nog på att jag inte kan sätta upp några förväntningar på någon annan. Jag vet att jag är ensam, och då blir det också enklare att planera.Man blir absolut taxi, projektledare och personlig assistent – allt i ett – men det går bra 🙈. Som gräsänka skiljer sig livet åt. Till exempel 👇🏼.– KvällarnaNär barnen (och Ziki) har somnat känns det liksom lönlöst att vara uppe ensam. Det gör att jag också går och lägger mig tidigare och på så sätt faktiskt får mer sömn.– SällskapetNär Hugo inte är hemma känner jag mig mer beroende av att umgås med andra för att inte känna mig ensam.Barnen och Ziki fyller i och för sig upp kvoten rejält, men det blir extra mysigt att hänga med familj och vänner. Jag är så tacksam för mina nära och kära som alltid ställer upp i vått och torrt.– SängenNär Hugo är borta sover alla i vår säng, det är sedan gammalt. Barnen tycker det är magiskt att slippa behöva bädda sängarna den här veckan 😅😅.– LogistikenVi hjälps faktiskt åt. Under helgen städade barnen nedervåningen och jag tog övervåningen. Molly har varit och stödhandlat frukost, och vi delar upp Zikis promenader.Det är tacksamt att ha äldre barn som faktiskt kan hjälpa till.– MorgnarnaMorgnarna blir på något märkligt sätt både mer stressiga och mer effektiva. Det finns ingen att “bolla över” något till så man bara gör. Och trots att det är fullt ös… så kommer man oftast iväg i tid. Hur? Ingen aning.– BeslutenNär man är två kan även små saker bli en fråga. “Vad ska vi äta?”, “Vilken tid ska vi åka?”. När jag är ensam finns inte det utrymmet. Jag bara bestämmer. Punkt. Och 90 % av gångerna funkar det hur bra som helst.– RutinernaJag går in med ambitionen att hålla på rutiner och regler. Och det gör jag… i början.Sen händer livet. Någon är trött, någon annan hungrig, jag själv är helt slut.Plötsligt sitter man där och säger “Absolut, gör läxan imorgon” eller “Om du verkligen lovar, lovar, lovar att borsta tänderna extra noga imorgon.”– SaknadenMitt i allt, mellan skjutsande, middagar och hundpromenader kommer den där känslan. Att vilja dela något. Berätta något kul som hände. Eller bara få säga “Nu tar du över en stund.”Det är då man inser hur mycket man faktiskt är ett team i vardagen. Och hur mycket man saknar sin person när den är borta. Jag kommer fortsätta säga att det går finemang när någon frågar. Men jag kommer också säga “Välkommen hem, nu är det din tur att ta kvällspromenaderna med Ziki. Resten av veckan.” 😂♥️
