-”Det är vi mot problemet, inte problemet mot oss”. Detta mindset är inte enkelt, men jag kämpar med det. Istället för att dra den klassiska ”jag gör det, du gör inte det” försöker jag se det som att jag och Hugo står på samma sida av problemet. Vi mot problemet. Senast igår valde jag att inte ta fighten. Hugo hade under min morgonträning sagt till tjejerna att det är okej att äta frukost i soffan framför TV:n. När jag kom hem fick jag panik över spill på vår fina matta under vardagsrumsbordet. ”Jag går ner och säg till tjejerna att dom kommer ner efter frukosten och klär på sig. DU löser eventuellt spill så jag spiller se det och få panik”. Senare under morgonen gick vi upp och tyvärr hade Hugo missat att ta bort spilld äggröra. Där och då fick jag panik men valde att inte ta fighten. Berättade istället senare att jag är rädd om vår matta och uppskattar om dom ger frukost i köket/alternativt att han tar upp spillet så jag slipper se. Han fattade. Vi mot problemet. -Våra vårrutiner med att ta en promenad tillsammans vid lämning. Det är ett härligt sätt att starta dagen med, för oss alla fyra. -Kämpar varje dag med att uppskatta nuet och ta vara på dagen. Har insett att vår tid är nu, och att en torsdagseftermiddag är lika dyrbar som en ledig lördag. Det är tacksamt. -Minns ni att jag skrev att min hy kalasade ur efter våra utomlandsresor i vintras efter solkrämen? Foreos ”Luna” har gjort under med min hy sen dess. Skrubbar mitt ansikte i kombo med rengöring varje kväll med denna! -Nu ska jag göra en stor bekännelse. Innan kidsen var jag rökare på heltid. Tyvärr gick jag tillbaka till att feströka och röka när jag var riktigt sur eller ledsen. Sedan ca sex månader sedan tog jag min första snus. Någonsin. Och snuset har gjort att jag inte vill röka mer. Vet inte om det är extremt illa att jag isch börjat snusa vid 27 års ålder eller om det är positivt till att jag inte röker någonting längre. -Att säga nej har jag tyckt varit svårt i hela mitt liv. Men nu tänker jag till innan jag påtvingat säger ja. ”Pallar jag?”, kolla hela tiden dagsformen med dig själv innan du bestämmer dig. -Jag tar för mig mer. Under min och Hugos minikris som vi hade i vintras sa jag att den jag är idag är här för att stanna. Att bli förälder var omtumlande men jag behövde ett par år för att landa i att bli förälder. Jag behövde stanna upp, och mitt liv kretsade kring barnen. Missförstå mig inte nu, mitt liv kretsar fortfarande kring barnen. Jag tar alltid min familj i första hand men idag behöver jag lite mer. Jag tar för mig mer, t.ex. att jag lägger mycket av min egna tid i träningen. Det är tacksamt att leva med en partner som har en förståelse för detta, men man måste ändå vara tydlig i kommunikationen och ha en ömsesidig fördelning mellan ansvar och tid för en själv. Med god kommunikation och framförhållning funkar det för oss att kombinera familjeliv och just träning. Jag tror att nyckeln till goda vanor är medvetenhet och nära kontakt till sitt känsloliv. Ingen är perfekt, vi har våra laster och ovanor och det måste vi också få ha. Men vi måste också ha ett inre driv som driver oss framåt, som tar oss förbi och förhoppningsvis till bättre vanor. Var snäll mot dig själv, men var också målinriktad! -Vilka är dina bra/mindre bra vanor?
