Jag har tänkt på en sak. Hur ens intressen kan förändras på så kort tid och efter vart man är i livet. För några år sedan så kunde flammsiga Paula nöja sig med att äta rostade mackor till middag. En nudelpåse med en extra kryddpåse var rena rama lyxen. Varför? Jag hade inget intresse av matlagning och hur kul är det egentligen att äta middag själv? Aptråkigt om ni frågar mig. Nu ser det annorlunda ut. För bara någon månad sen så har jag plötsligt blivit jätteintresserad av matlagning. Vare sig det är makaroner och falukorv eller något som jag aldrig har smakat. På den senaste tiden så har det varit väldigt rogivande och kul att stå i köket. Det bultar lite extra i mitt hjärta när någon säger "Oj vad gott det var" till det jag har lagat. Jag inser nu att det är himla kul att bjuda på mat och när vi flyttar och jag får större arbetsytor då jäklar kommer det bjudas på middagar! Är lite rädd för att det någongång kommer att smaka päck och att jag då ska tappa suget. Förra veckan såg jag för första gången programmet "Så mycket bättre" på kanal 4. Jag har vetat om att det gått på lördagar men aldrig tittat på programmet. Kan till och med ha varit så att jag har haft lite fördomar kring "Så mycket bättre" och tyckt att det varit lite pensionärsvarning att sitta och kolla på sånt ett lördagskväll. Jag själv har haft sååå mycket bättre saker för mig. Haha trodde jag ja! Jag är gladeligen en "pensionär" och från och med nu längtar tills varje lördag då jag får parkera mig i soffan och njuta av alla musikers skildringar. Kontraster möter artister som är dag och natt. Det kan inte bli mycket bättre än så. Gud nåde den som väckte mig på morgonen. Min mamma har fått höra det ena och det andra när hon råkade väcka mig på helgerna när jag bodde hemma. Visst är jag morgontrött fortfarande men om jag får sova ut så räcker det gott och väl om jag får gå upp kl 9. Min klocka har lämnat ungdomsstadiet och i framtiden lär jag väl stiga upp kl halv 6 som min kära morfar gör varje morgon =) Denna skönhetsideal, vikthets och kroppsideal som samhället och normerna talar om för oss individer. Visst har jag också varit där. "Ju smalare desto bättre". Jag fokuserade mer på vikten än på välmåendet och det är fel, fel och fel! Idag tränar jag hårt. Mycket för min egen skull och stärka mig själv igen. Det är jag själv som är äger drivet till att vilja träna men där är jag nog ändå lite påverkad av just normen. Jag var godtrogen och fattade inte att det tar tid för kroppen att återhämta sig efter en graviditet. Naiv som jag var trodde jag att jag skulle fixa det utan problem eftersom att jag var i god fysisk form innan Molly låg i magen. Nu vet jag att det inte alls är lätt. Idag är jag glad för att jag orkar stå i plankan i näääästan tre minuter med tanke på att jag säckade ihop efter 15 sekunder i somras. Idag kan jag gå runt och tänka på vad vi ska ha för kuddar över överkastet i sängen i vår nya lägenhet. Förr tänkte jag på om den vita eller gula toppen funkar bäst med dom stentvättade jeansen. Att umgås tillsammans med andra mammor men barn i samma ålder är kul. Man får ut mycket i en vänskap när barn finns med i bilden. Förut kunde jag störa mig på dessa "lattemorsor" som gick på rad och blockerade vägen så att man snällt fick vänta tills en lucka öppnades och att man kunde passera. Här är bara 6 exempel på hur jag märkt på mig själv att man förändras. Både genom tid, ålder och levnadstillvaro. Jag kan få panik ibland och tappa bort mig själv men det gör inget för man kommer alltid ha kvar sig själv. Det öppnas nya dörrar genom livets gång och jag välkomnar dom gärna in i mitt liv. Jag älskar det okomplicerade, lätta, glada, kärleksfulla, sociala och äventyrsökandet hos mig. Sen finns det tusen saker som jag stör mig på hos mig själv också men det är inte lika kul att lägga fokus på. Finns mycket nytt som jag börjat uppskatta men på samma gång tycker jag att det är kul att då och då bara få sitta och gapskratta över lite alkohol med en vän. Att få gå ut och dansa trots att man har fått barn några gånger per år. Det gamla mig möter nya mig. Summan av kardemumman. Förändring kan vara läskigt men samtidigt nödvändigt. Vi reser sakta men säkert fram i livet för varje dag som går. Ibland så stannar man upp och summerar förändringen som ligger en närmast i tiden. Jag är helt ok med förändringen. Bara jag är lycklig så får ödet visa sin väg för mig.
