Morgontankar | Paula Rosas blogg

Jag ligger i sängen och har morgonmys med mig själv. Kollar på Nyhetsmorgon och äter frukost. Det är skönt att ha lite egen tid ibland.

Jag gick upp tidigt för att det kom hem en kille ifrån elektrolux till oss imorse. Vår diskmaskin hade gått sönder så ringde och felanmälde den. Vuxen poäng till Paula!

Idag så ska vi till sjukhuset för att göra något som heter Kub-test. Jag känner mig faktiskt lite nervös för jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig. Testet går ut på att man kan göra en antydan på om fostret är friskt eller sjukt. Har någon utav er gjort testet? Det positiva är att vi ska göra ett ultraljud idag. Vi gjorde ett när jag bara var i vecka sju. Vi råkade hamna på en abortklinik, det fattade inte vi och när vi ändå var där så fick vi göra ett ultraljud. Men då såg det bara ut som en liten böna så förhoppningsvis kommer vårt barn se lite mer ut som en människa idag =) självklart kommer vi ta med kameran så ni också får se senare under dagen.

Jag går och tänker på om jag vill veta vad det är för kön eller om jag vill vänta fram tills födelsen. Till en början så ville Hugo vänta, han sa att han ville att det skulle bli som julafton då man inte vet vad som finns i paketet. Och jag vill nog också vänta, jag vill uppleva den känslan av att vara helt ovetande om jag fick en son eller dotter vid födelsen. Jag vill vänta för att ge mig själv lyckan över att det just blev en flicka eller en pojke på mitt barns födelsedag. Jag vill vänta för att även skydda mig själv. Det kan faktiskt hända någonting fram tills dagen då man föder. Och om det skulle hända något( peppar,peppar ta i trä) skulle det ta hårdare på mig om jag visste att det var en flicka eller pojke. Jag hade förmodligen hunnit skapa en mer personlig relation/band till barnet. Då är det lättare att bearbeta att "jag förlorade fostret" än "jag förlorade min son eller min dotter". Iallafall för mig. Sen säger många att det blir lättare att planera inför ens barns ankomst när man vet vad det är. Om jag väljer att vänta kommer jag att köpa vita,gröna och gula bebiskläder. Men även rosa och blå. Om det nu blir en flicka är det inte hela världen om hon har på sig en blå tröja med en bil på =)

Problemet är ju bara att jag känner mig själv och Hugo. Vi är rastlösa och när barnmorskan frågar den dagen" vill ni veta vilket kön ert barn har" kommer det krävas mycket för både mig och Hugo att säga nej. Men vi får se hur det blir i framtiden. Hur gjorde ni?Väntade ni eller tog ni reda på vad det var för kön på ert barn?

Här mammatränade jag med Hugos kollegas barn =)

Såhär kände jag när klockan ringde imorse