I helgen skrev jag ett inlägg om att jag i höst inte tänker ta emot kritik från vem som helst - Läs inlägget HÄR. Det vart en intressant diskussion i kommentarsfältet och jag förstår mångas resonemang. Och saklig kritik är helt okej, den kan man ta till sig. Men som någon skrev är det stor skillnad på konstruktiv kritik och hat. Och det är snarare hatet som jag känner att jag absolut inte ska behöva ta eller acceptera. Detta är inte okej och ingen ”kritik” någon förtjänar, oavsett yrke. Fyra exempel på ”konstruktiv kritik”: ”Du ser så himla gubbig ut när du skrattar Paula. Allt hamnar snett och tänderna bara flyger ut ur munnen... Ta exempel av Pischa”. -Pischa är världens vackraste när hon skrattar MEN LÅT ALLA SKRATTA SOM DOM VILL. ”Paula du älskar att försvara dig, tyvärr. Kan du inte bara acceptera att du inte är perfekt?”. -Vem är perfekt? Jag är långt ifrån perfekt. Jag har många brister och jag är periodvis otroligt skör. Däremot har jag inga problem att lyfta frågor där jag blir ifrågasatt för att skapa intressant debatt. ”Jag bojkottar denna blogg nu pga spel-annonserna. Du har ingen moral och vill bara tjäna pengar”. -Jag styr inte över annonseringen runt omkring min blogg, det gör portalen jag bloggar på. Däremot styr jag mina egna samarbeten och inför varje samarbete är det etiska viktigt för mig. Tackar oftare nej än ja, just för att jag vill kunna stå för det jag marknadsför. ”Det dröjer nog inte länge fören ni separerar”. -Det var en riktig härlig kommentar att få när jag skrev att vi börjat med parterapi.
