Här kommer tredje och sista delen i vår sommarresa genom Europa. Från Sverige färdades vi ner till Kroatien för två helt underbara veckor. När vistelsen i Trogir led mot sitt slut var det också dags att säga hejdå till alla vänner. Vi skiljdes åt och åkte olika vägar hem. Vännerna körde rakt spjut till Sverige medan vi… färdades enbart en timme bort 😂. Andra vänner till oss var i närheten så vi bestämde oss för att åka dit och möta upp dom. Det var jättekul men det SJUKASTE hände på kvällen. Hela staden fick strömavbrott mitt under middagstid. Vi slog oss ner på en resturang i hopp om att elen snart skulle komma tillbaks. Vi väntade, väntade och väntade. Till slut beställde vi in kalla rätter och bröd. Där i mörkret delade vi ut små grekiska sallader när Leonore plötsligt skriker till. Hon hade världens larv på sin tallrik 🤢🤢🤢. Från att ha varit vrålhungriga tappade alla aptiten. Det blev bröd till middag den kvällen. Morgonen efter började vår resa hem till Sverige och vi diskuterade olika alternativ. Hugo fick sin vilja igenom och bilen började rulla mot Tjeckien. Närmare bestämt Prag. På en dag åkte vi från Kroatien, genom Slovenien, Ungern, Österrike och slutligen till Tjeckien. Vi stannade i en närliggande stad till Prag efter att ha kört i över nio timmar. Dagen efter anlände vi och hade två fina dagar där. Glimtar ur Prag Summeringen utav Prag är att jag gärna åker tillbaks. Det var en fantastiskt fin stad, med otrolig miljö och mat. Från Prag körde vi sedan vidare till norra Tyskland och tog en dag i Travelmünde. Vi tog in på hotellet Aja (supernnajs) och där hände något extraordinärt. En sån syn som jag nog kommer minnas för resten av mitt liv. Vi sitter intill vattnet på en resturang och väntar på vår middag. Jag sitter med utsikt ut över vattnet. Plötsligt ser jag en delfin som hoppar upp. Skriker, gesikuleirar till dom andra som i sin tur ser delfinens andra hopp. Vi rusar ut ur restaurangen mot vattnet och ser delfinen som hoppar och leker. När delfinen är ur sikte återvänder vi till våra platser. Exalterade och glada över det vi precis varit med om. Jag frågar kyparen om det är vanligt med delfiner där, han sa nej. Men att det gått ett rykte om en ensam delfin som tappat bort sin flock utanför Danmark. Det måste ha varit den delfinen 🥺. Från Tyskland körde vi sen vidare till Malmö för ett sista stopp. I Malmö har vi goda vänner som vi övernattade hos. Den absolut jobbigaste och tråkigaste körningen var den mellan Malmö och Stockholm. Ca fem och en halvtimmes pina. Det måste ha och göra med att man är så nära hem, och bara vill komma hem. Inte sant? Summan av kardemumman: Hugo vill absolut bila nästa sommar igen. Han säger att det är vår grej nu. Jag är absolut positivt överraskad men känner kanske inte att jag vill bila varenda sommar. Dock är jag väldigt glad över vårt äventyr och att det funkade så bra. På måndag börjar barnen i skolan igen och dom övar på sin ramsa när dom ska berätta för sina klasskamrater vilka länder dom har varit i. ”Spanien (tidigare i somras med lilla mormor, Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, Slovenien, Kroatien, Ungern och Tjeckien”. Det är inte en dålig ramsa 😅❤️.
