Dag två tog dag ett med hästlängder 🏔️. Dagen ett var i sig helt fantastisk, men rutten guiderna tog med oss på igår var helt otrolig. Igår vandrade vi upp på Bad Gasteins Husberg Stubnerkogel. Hela 2246 meter över havet. Taggad tjej! Jag fick i vår röda grupp, den lite svårare lett av vår guide Walter. Han hade ett jäkla tempo så det var bara att hänga på. Lyckligtvis stannar han ganska ofta och berättar all möjlig rolig fakta. Känner en sådan stolthet över grupperna. trots svår terräng i nästan 30 graders värme håller alla humöret på topp. Vi är alla lika tacksamma över att få vara här, i den fantastiska miljön. Vi samtalar och alla känner precis likadant. Att vi vill få vandringen närmare våra vanliga liv.Här i Österrike är det inte ovanligt att få förbi betande hästar, får eller kor 🥺. Walters tempo fick mig att tänka på att resan upp till Kebnekaise närmar sig. Det lutar mot att vi återigen tar den västra leden efter de nya direktiven, och Pischa hänger inte med på toppturen pga hennes graviditet, såklart. Det blir deltagarna, guide och jag. Walters tempo fick mig absolut upp till max puls mer än en gång, men kände att jag har det som krävs. Konditionen är stabil 👏🏼. Lyckligtvis fick vi några välförtjänta pauser i stigningen som gick längst med en kamm på ett berg. Ena bilden ovan, fick mig full i skratt. Det är precis som om jag har iscensatt en scen från Sunes sommar 😂. Vi mötte upp den andra gruppen på toppen utav berget för en gemensam lunch. Intill fanns en rolig liten klippa. Fick så många utav deltagarna att våga utmana sin höjdrädsla genom att stiga ut här. Tänk vad gemenskap och pepp kan göra ändå 🤍. Blev påmind om ytterligare en sak jag nästan förträngt. Pischa: Hur gör du med Stockholm halvmaraton? Paula: Gud jag har inte hunnit träna till det, det känns inte lika roligt utan dig. En dag i vintras (innan Pischas graviditet) dök det upp ett mail. ”tack för din anmälan, här är ditt startnummer”. Knasbollen har alltså anlänt oss, utan att kolla med mig 😂. Det hade i och för sig inte gjort något, jag är alltid på allt. Men sen blev hon gravid och min genuina känsla är att det inte är lika roligt utan Pischa. Sen hände Finnboda med stort H. Jag har alltså inte tränat, och loppet går i september. Pischa vill såklart att jag springer ändå, och erbjudit sig hjälp med ett löpprogram. Tror ni har fixar en hyfsad tid såhär kort inpå? Ska jag säga ja? Bad om några dagars betänketid 🏃🏻♀️.
