Dagen efter att vi besteg Kebnekaise var vi trötta. Jag sov länge och vi låg i fjällstationens soffor fram till lunch. Vi unnade oss också lunch från restaurangen istället för vår torkade mat. Jag skulle säga att jag dagen efter var lite extra hungrig men det är inte så konstigt. Jag åt mer och större portioner än vanligt för att kompensera för energin som gick till att bestiga Kebnekaise. När vi var mätta och belåtna bytte vi om i tältet och gjorde oss redo för dagens förberedande aktivitet. Emma, vår guide hade bokat upp Bruce som är bergsguide. Bruce är en sådan där tvärcool man som lätt skulle klara sig själv i vildmarken. Hela han genomsyrade lugn och kompetens. På schemat stod bergsklättring på berget Kaipak. Ett betydligt mindre berg än dets majestätiska grannar. Bilden talar för sig själv. ”Menar han allvar?” 😂 Minns ni att Leonore klättrade när hon var liten? Jag tog ett grönt kort för att kunna säkra så det här med klättring är faktiskt inte helt främmande. Dessutom tycker jag att det är SJUKT kul. Vi klättrade på och Bruce var hela tiden tvungen att säkra oss högre och högre. Vi gjorde detta för att förbereda oss på vad som komma skall dagen efter. Då vandrade vi återigen ut ur fjällstationen men denna gång hängde Bruce med. Vad vi gjorde tar vi i del fyra, men vi fick iallafall godkänt i bergsklättringen. Min queen När man kollar tillbaks på bilder såhär så känner jag mig så rik. Man blir aldrig för gammal för att skapa nya intressen. Och det är något speciellt över dom som sker utomhus. Jag älskar min nyfikna, öppna sida. Det är få saker som faktiskt skrämmer mig och jag har en lättsam syn på det mesta. Säger som Pippi. ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag säkert”.
