Kl 07 skulle vi ses och vandra ut ur fjällstationen. Pischa skrattade så mycket åt mig. ”Det ser inte ut som att det är du i din friluftslivs outfit” 😅. Vi åt frukost och packade ryggsäcken med lunchpaketet. Det var mackor, bar och ägg. Vi adderade lite mer snacks och fyllde två vattenflaskor var. Från fjällstationen upp till toppen via västra leden är det nio km. & 2093 möh (meter över hav). Den första delen i vandringen är helt magisk genom en dal. Sen börjar stigningen. Varken jag eller Pischa visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Vi har aldrig bestigit ett berg förut men Emma, vår guide från TOPO travel hjälpte oss. Hon lärde oss ett smart sätt att gå på, där vi i varje steg fick en liten microvila. Till en början var det absolut en utmaning att gå så pass långsamt. Hade vi gjort detta utan guide hade vi 💯 gått för snabbt och spillt onödig energi. Det är en lång, tuff vandring så det gäller att spara så mycket energi som möjligt. Når man toppen ska man också orka vända och traska tillbaks hela vägen. Det är verkligen ingen walk in the park. Trots god form är bestigningen tuff både fysisk och mental. Vägen ner är en jätteutmaning för psyket. Underlaget är sten i alla dess former. Tänk rullsten, klippor, grus och stenblock. Vi fick frågan ”är detta något för alla” och jag skulle faktiskt inte säga det. Det krävs både förberedelser, styrka och kondition. & en plan. Vi tog sex kortare pauser på vägen upp, och fyra på vägen ner. Pauserna var 10 minuter kontra 5 minuter. Var sann mot dig själv och ha som högsta prioritet att inte skada dig. Hushåll med din energi och ät lite hela tiden. Vänd om i god tid om kroppen signalerar att det inte fungerar. Och packa med några extra hekto pannben. En av alla pauser På och av med kläder, vi växlade hela tiden pga vädrets alla skiftningar För att komma upp till toppen på Kebnekaise måste man först bestiga ett annat berg. Nedanför det ligger kaffedalen. Här såg vi att många vände. Från kaffedalen är det ca två timmars vandring upp till toppen. Vi målsatte toppen och började knata. Plötsligt var vi där!!!! & likaså vintern 😅. Toppen 🤌🏼🤌🏼🤌🏼. We did it 🫶🏼. Påvägen ner var den mentala biten som bortblåst. Att nå själva toppen gav oss ett sånt adrenalinpåslag. Vi levde på det i säkert två timmar. Sen vart det tufft i skallen igen. Mina knän hade börjat verka och jag tackar gudarna över stavarna. De hjälpte verkligen till i vandringen. Kämpa Pischa 😅. Vyn var det dock inget fel på Mellan kl 8 och halv 9 kom vi tillbaks till fjällstationen. Ca 13,5 timme efter starten. Såhär långt hade jag aldrig tidigare vandrat. Det var otroligt skönt att ta av sig kängorna och ta en varm dusch. Kroppen kändes absolut mör men i huvudet var det värre. Man kände sig helt tom och vi båda tänkte ”aldrig mer”. Vi åt vår torkade mat och somnade tidigt. I vårt fall var just sömnen den absolut bästa återhämtningen. Vanliga människor kör nog bara Kebnekaise och sen får det vara nog. Problemet med oss är att vi inte är vanliga människor 😂. Redan dagen efter gav vi oss ut på ett förberedande äventyr men det tar vi i del 3. Som tur var låg den aktiviteten efter lunch, och jag spenderade morgonen och förmiddagen såhär.
