Igår morse kom bussen och hämtade oss tidigt från hotellet. Bussresan från Krakow tog cirka en timme och en kvart till ingången till Auschwitz I.Vårt första moment kom när vi gick in i lägret genom ingången med den välkända skylten “Arbeit macht frei” – ”Arbete gör dig fri”. Jag hade läst att bokstaven B i skylten sitter upp och ner. Det sägs att detta gjordes som ett litet motstånd av fångarna som var med och tillverkade skylten. Jag tyckte ändå att jag hade ganska bra koll på historien, men efter besöket igår insåg jag hur mycket mer fakta det finns. Bara en sådan sak som skillnaden mellan Auschwitz och Birkenau.Glimtar från Auschwitz Auschwitz är det ursprungliga koncentrationslägret, men fungerade mest som administrativt centrum för hela lägerkomplexet, fängelse för politiska fångar, plats för tvångsarbete, medicinska experiment och avrättningar.Fick svårare att andas när guiden berättade att vid frigörelsen hittades sju ton människohår. Läs detta igen. Sju ton. I utställningen fanns en monter med två ton. I andra montrar fanns övergivna väskor och skor ifrån offren ❤️🩹. Jobbigt men viktigt att ta in Utvecklingen utav massmorden och förintelsen började i källaren i block 11. Där testade man gasen som sedan användes i gaskammrarna. Den första som byggdes låg i anslutning till Auschwitz l. Precis utanför gaskammaren med anslutande krematorium låg Rudolf Höss avrättningsplats. Höss var kommendant för Auschwitz-Birkenau. Han var med och utvecklade det systematiska och organiserade avrättningarna. Det känns som en stark symbol, att Höss fick sitt liv avslutat på samma plats.Visste ni att Höss och hans familj bodde precis utanför den södra muren? Med muren bokstavligen i trädgården. Kolla på filmen ”The zone of interest”. Så hur skilje sig då Birkenau? Det var och är ett mycket större område än Auschwitz och den huvudsakliga platsen för massutrotning. Här fanns de största gaskamrarna och krematorierna, och majoriteten av offren i Auschwitz-systemet mördades här. Hit deporterades mestadels judar och tågspåret gick direkt in i lägret. På rampen genomfördes selekteringen. Soldater och läkare gjorde bedömningar på några sekunder vilka som skulle leva och vilka som skulle dö. Vilka som var bra arbetskraft, och vilka som inte var det. Kvinnor, barn, sjuka och äldre skickades ofta direkt till döden. Här under selekteringen splittrades familjer för gott, utan att kunna påverka och säga hejdå. Det är så brutalt och rått… ”Walk of death”. Vägen som ledde till gaskammrarna. Och där dom som anlände lurades till döden. Soldater som ljög och sa att de skulle duscha och sedan återförenas med sina män. Ruiner utav gaskammare Det som slog mig under besöket utav Birkenau var hur stort området faktiskt var. Detta är något jag inte hade förstått fören igår. Under vissa perioder utav kriget rymdes hela 90.000 fångar här. En annan sak som slog mig var tystnaden. Typ stillheten över platsen. Där vandrade vi runt som en grupp av museumgäster. Medan för över 80 år sedan kämpade över en miljon människor för sina liv. Det kändes bara så surrealistisk. Som att platsen bär på tysta minnen. På förtvivlan och hopp. Ett minus: Tyvärr får vårt besök ett litet minus på grund av vår guide. Turen gick ganska snabbt och det var svårt att hänga med av olika anledningar. Vi fick väldigt omoderna hörlurar där maxvolymen fortfarande var låg. Han talade långt ifrån sin mikrofon och hade en accent som var svår att förstå.På plats fanns många andra grupper av besökare och guider. Det fanns inget utrymme att stanna upp och läsa på olika skyltar, eftersom guiden bara gick vidare. Det gällde att hela tiden hålla koll på honom så att man inte kom bort från gruppen.Jag hade önskat lite fri vandring. Att man efter turen fick en stund att gå runt själv. Läsa, googla och utveckla sin förståelse. Summering: Detta är en plats värd att besöka. Det är viktigt att minnas och känna historiens närvaro. Jag håller fortfarande på att landa i allting, och en naturlig instinkt är att man vill veta mer. ChatGPT har varit min bästa vän de senaste dagarna. Jag har ställt frågor och rett ut saker som jag inte riktigt förstod på plats.Denna tunga men viktiga upplevelse fick jag dela med mitt förstfödda barn. Det är något jag har lovat henne, och jag är så glad att vi kunde få in detta strax innan hennes 13-årsdag, trots ett fullspäckat schema hemma. Tack Molly. Tack för en delad och viktig upplevelse. Jag tycker det är fantastiskt att du, trots din ålder, är mottaglig och också vill förstå. ♥️
