Under våren har jag fått mycket skit. Om det mesta men framför allt om min träning. För mig är detta en vardag, något jag får räkna med och något jag ofta inte bryr mig speciellt mycket om. Jag tvingar ingen att tycka om mig, jag bara kör mitt race och eftersom att mitt arbete går hand i hand med vem jag är, så är skit något jag lärt mig att leva med. En gång i somras blev jag ledsen på riktigt. Då fick jag faktiskt ”skylla mig själv”. Minns ni när jag körde ”fördomar om mig”? Morgonen efter svarade jag så sakligt jag kunde på fördomarna som egentligen bara var rent hat (läs mina svar HÄR). Den morgonen gick jag och Hugo en promenad till stranden istället för att hoppa in i bilen. Han kramade om mig och sa att jag var underbar. Han torkade mina tårar för visst kan jag tåla men just den gången vart det för mycket. Efter att ha gråtit en skvätt kändes det bättre, jag ruskade av mig det och gick vidare. För jag har lärt mig att leva med det här. Det är en del av att ha sitt jobb på internet. I helgen blev det en ny shitstorm. Denna gång var det min möhippa som folk reagerade på. Vi var för högljudda, vi var respektlösa, jag skämde ut mig, jag är ett svin, blev påmind om att Hugo är en mycket bättre människa än vad jag är, vi var töntiga, jag är egentligen otrevlig och dryg, jag är präktig yadayadayada. Men jag reagerar inte, för jag har lärt mig att leva med det. Varje dag läser jag pikar, varje dag blir jag ifrågasatt. Det har samtidigt gjort mig stark och tålig för bullshit, det har lärt mig att fokusera på de 70% som faktiskt är med mig. De som hejar, de som skrattar och de som glädjs med mig. Som sagt, jag reagerade inte efter helgens shitstorm om min hippa men vet ni vilka som reagerade? Mina vänner. Dom fick ta del av kritiken och markerade på en gång att det kändes fel och orättvist. För dom arbetar inte inom sociala medier, dom har inte behövt lära sig leva med det som sker bakom en anonym skärm. Mina vänner blev upprörda på riktigt. Och mitt i shitstormen blev jag återigen rörd. ”Säg bara till om du vill att vi går in i kommentarerna”. ”We got you boo”. Det var ändå uppfriskande för mig själv att se dom reagera. Men helt ärligt så tycker jag att hatet mot hippan var obefogad. Hur hade ni er hippa? Jag önskade mig en galen festhippa. Det värsta som hade kunnat hända var om vi typ skulle åka på spa, det är inte jag. -Ja vi var barnsligt glada -Ja vi var fulla -Ja det var en låsas snopp på min ögonbindel -Ja vi skrattade och väsnades -Ja jag fick en utmaning på planet att utbringa en skål -Ja jag fick en till utmaning till att dansa med en kille som var på sin svensexa Klart att man ska respektera sina medmänniskor, och jag är ledsen om vi störde någon på planet allt för mycket. Flighten var på 1,5 timme och visst är man olika. Förstår om vissa blev störda. Själv är jag en sån som inte tar illa upp utan hade bara tyckt att det var kul om en brud utbringade en skål. Man bestämmer inte över sin egen hippa och jag önskar att alla blivande brudar får en som passar just dig. Min hippa var magisk, och det kan ingen shitstorm ta ifrån mig eller oss.
