Det var riktigt dumt av både mig och Hugo att ta upp vårt privata bråk på bloggen. Det var ogenomtänkt från Hugos sida och barnsligt utav mig att känna att jag ville kontra för att jag inte ville framstå som ett dum huvud till flickvän. Jag har gjort det klart för Hugo att han måste tänka vad som är godkänt bloggmaterial och vad som faktiskt är mitt och Hugos privatliv. Vi gav många att ifrågasätta vårt förhållande, ifrågasätta oss som föräldrar. Och det är inte okej. Jag tänker inte ens förklara mig för er som ifrågasätter. Ni säger att jag är dum i huvudet som behåller barnet när jag inte lärt känna Hugo. Hmm, för att du som skriver så känner oss? Du kallar mig dum i huvudet när det är du som lägger ner energi på att kommentera på två helt främmande personers bloggar. Jag tycker att det är idiotiskt att döma utan att ha all fakta i handen.. Jag håller med att det var riktigt pinsamt att ta upp det i bloggen, och Hugo vet att han inte ska göra om det. Jag har valt att behålla vårt barn, självklart kommer jag att kämpa för att leva tillsammans med Hugo så länge som det går. Jag vill leva med honom tills jag dör, så känner jag idag. Men kärlek har ingen garanti och ni tror inte att man kan klara att va förälder på tu man hand eller? Ni måste faktiskt förstå att bloggen visar inte vem man är till hundra %, klart att ni får en bild av mig. Och jag försöker inte lura någon på något sätt. Men allt jag inte bloggar om det ser ju faktiskt inte ni. Hur många bilder och texter visar inte jag och Hugo er på varandra? Om ni bara såg hur vi håller på hemma, hur mycket vi skojar och skrattar. Det finns inte att vi ligger på varsin sida av soffan. Trots att det är trångt ligger vi ändå nästan på varandra och håller varandra i handen. Jag har sagt det förut och säger det igen, jag har aldrig varit lyckligare med någon kille i hela mitt liv. Hugo behandlar mig aldrig dåligt med flit. Vårt bråk vart fel och förstorades som sjutton för att han blandade in bloggen. Om man inte bråkar passionerat älskar man inte varandra passionerat. Man klarar av att bråka och det är inte slutet av förhållandet. Det gör en starkare. Jag och Hugo kommer att hinna bråka 100 gånger till men sen blir vi sams. Både jag och Hugo har våra sämre egenskaper som vi båda måste jobba på, vi kommer att lära av varandra att bli bra föräldrar. Vårt barn kommer att lära oss barnets behov och hur vi ska hantera dem. Men att ge kärlek är inget vi behöver lära oss för det vet båda redan hur man gör och jag tror på att man kan komma långt på bara kärlek inför ett blivande föräldraskap. Bjuder på lite härliga bilder som jag tycker visar våra personligheter Min fina, älskar ditt skratt trots att det låter helt efterblivet =) Haha syskonen med röda shorts är i farten Uuuh sexbomb Du är garanterat första pris Igår när jag kom hem stod det fina blommor på köksbordet. Röda rosor och ett kort =)
