Imorse stod jag i omklädningsrummet på gymmet. Jag är redan extremt privat av mig och tycker att det känns aningen krystat att stå just i ett omklädningsrum. Jag behövde duscha så jag stod man brukar göra när jag hör ”Ursäkta är det inte du som är Paula?” bakom mig. Missförstå mig inte, jag vill mer än gärna snicksnacka med er men inte när jag står naken i ett omklädningsrum. Då är jag där som en privatperson och har ingen som helst lust att prata med någon annan. Det värsta var att den här personen inte hade någon känsla och fortsatte att prata, jag slutade lyssna och försökte bara hitta en lucka för att avbryta samtalet och smita in i duschen. När jag kom ut ur duschen hade den här tjejen och hennes kompis flyttat sina saker till ”min sida”. När hon först började prata hade hon sitt skåp ett ganska bra bit ifrån mig. Medan jag höll på att klä på mig såg jag i ögonvrån att dom håll på med en telefon. Dom tog selfies och våra blickar möttes. ”Är det mig dom fotar?”. Hela det här mötet blev så fel och jag kände när jag satte mig i bilen att jag aldrig mer ska duscha i omklädningsrummet. Jag ska aldrig mer byta om i omklädningsrummet. Det kändes respektlöst att dom ens hade en telefon i omklädningsrummet, tänk om dom hade fångat upp någon naken i bakgrunden? När aldrig mer. Det var droppen.
