Minnen | Paula Rosas blogg

Ni som följer Hugos blogg, kommer ni ihåg i början nä vi precis hade träffats efter wipe out? Hur han bara fick kalla mig för P och att jag aldrig visade mitt ansikte på bild?

Jag kommer ihåg den tiden som att det vore igår. Jag kan sakna den tiden och faktiskt förstå hur djup min kärlek för Hugo har blivit på bara ett år. Från dag ett har vi haft roligt tillsammans, jag tror att alla ni som läser min och Rosens blogg hajjar nu att vår kärlek bygger mycket på humor. Ni får inte tro att jag blir ledsen när han gör alla knäppa videosar med mig, för jag skrattar minst lika mycket som Hugo gör.

Vi hade kul under perioden vi dejtade. Det var roligt och mysigt att få komma hem till Hugo och umgås med honom. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var jobbigt när han tog fram kameran i början. Jag ville inte att folk skulle få reda på oss innan jag själv visste vad jag ville med den här killen. Jag hade en jobbig period med mitt ex som jag inte vill dela med mig av men på grund av detta ville jag helst inte vistas ute med Hugo i början. Hugo frågade mig om jag skämdes över honom och då tog jag mig i kragen och tänkte att jag skulle köra hela vägen med Hugo.

Men det var klart att det var jobbigt att bara vara med på bild, jag som i vanliga fall älskar att bli fotad blev genast skygg för Hugos kamera. Jag var inte van vid att bli dömd och kritiserad bara efter mitt utseende. Hur så många kunde lämna fula kommentarer, i början tog det där på mig. Hugo gjorde allt för att få mig att känna mig bekväm genom att bara vara han, att han tidigt gav mig kärleksförklaringar via telefonsvararen fick mig att också få mer och mer känslor för honom. Sen fick alla glada och snälla kommentarer mig att känna att detta kommer gå bra, att jag kommer klara uppmärksamheten Hugos blogg gav mig på ett bra och stabilt sätt.

Hugo har en sådan självklar plast i mitt liv och i mitt hjärta, oftast går bara dagarna utan att jag faktiskt sätter mig ner och kollar tillbaka på vår tid tillsammans. Först då inser jag hur mycket fint han har gjort för mig, hur mycket glädje han ger mig. Hugo är utan att tveka det bästa som har hänt mig. Han älskar mig när jag förtjänar det som minst. Jag ser hur vårt förhållande har utvecklats till det bättre hela tiden, jag känner hur min kärlek för denna man fortfarande växer.

Att jag på riktigt sitter och gråter nu för att jag känner mig så oerhört lyckligt lottad är lite roligt. Killen som har tagit mig med storm och förändrat mitt liv till det bättre ska bli pappa till mitt barn. Det känns helt fantastiskt att få dela något så stort med min bästa vän. Jag vill aldrig förlora honom, han är min andra halva, bästa vän, mitt allt, min luft och styrka samtidigt.

Första bilden på mig och Hugo

Hugos inlägg från vår dejtingperiod

Bilder som Hugo la upp från samma period

Ibland fick jag skriva åt honom

Tillslut var det inte hållbart längre och Hugo ville att jag skulle "presentera" mig för er, så det gjorde jag den 30/12-11

/Kommer ihåg allt som om det vore igår