En annan fråga som dök upp på min frågestund var om vi vill ha fler barn, frågan om nästa barn får vi rätt ofta. bland förvånar det mig hur mycket folk frågar sådant som ju kan vara väldigt privat. Jag är väldigt öppen med mina tankar kring det hela och som jag svarade är ett barn till inte aktuellt nu. Nu är vi klara med blöjor och vakna nätter för några år (men vem vet, helt plötsligt har vi kanske glömt bort det jobbiga och längtar ihjäl oss efter en gosig bebis) och vill fokusera på våra två underbara vildingar och på vår relation. Men tänk om vi faktiskt höll på och försöka, försöka, försöka få barn nu och inte kunde. Frågan om det inte är dags snart skulle kanske trigga dåligt mående och stress i försöken. Man vet så lite om vad folk går igenom och oskyldiga frågor kan skapa mycket obehag. Jag får rätt ofta kommentarer på bilder där min mage inte är helt platt med frågan om jag är gravid - nu väljer jag att inte godkänna dom längre. Ibland vill min mage bara ta lite extra plats helt enkelt och det är tröttsamt att det kopplas till gravidmage. Ibland häpnar jag över vad vissa läsare tar sig friheten att fråga. Jag är väldigt öppen och delar med mig av mitt liv så om det nu skulle vara något jag inte berättar för er, ja då är det väldigt privat. En graviditet skulle inte avslöjas förrän jag kände mig "säker" i att vi klarat första trimestern och jag skulle berätta när det kändes rätt för oss. Men som sagt, ingen bebis nummer tre på gång i familjen Uribe-Rosas på ett tag. Först och främst ska vi slå slag i saken och bli familjen Rosas - jag ser fram emot att vi kommer heta samma hela familjen. På mitt bröllop vill jag ha möjligheten att verkligen fira med mina nära och kära och kunna skåla i champagne natten lång. Personligen skulle jag inte vilja gifta mig under en graviditet. Efter bröllopet vill jag njuta av den nya tillvaron som man och fru. Visst, den kommer inte skilja sig så mycket från hur vi lever nu men jag har någon bild av att det kommer vara en annan stämning ändå på något sätt. Jag vill också plugga, jag hoppas att jag kommer in på mitt val till hösten. Då vill jag kunna satsa helhjärtat på det och inte avbryta för föräldraledighet. Sen vill jag jobba, mitt jobb är roligt och jag har kunnat balansera det bra med barnen eftersom det är så fritt men jag vill kunna gå in i djupare projekt som kräver mer av mig och fokusera. Jag vet att om en till bebis skulle göra entré så hamnar all energi där och att insupa den lilla människan. Sen vill jag också testa min och Hugos relation utan bebisar. Vi fick inte lång tid ensamma innan Molly kom och sen har vi bara kört på, jag älskar hur det blev men jag är nyfiken på hur vi kan ha det med "stora barn" där vi får mer tid för varandra. Nu är båda så stora, i helgen blev vi oväntat barnfria för att mormor ville ha över båda flickorna. En ny tid börjar där barnen vill vara hos kompisar eller familjemedlemmar och jag och Hugo behöver inte alltid vara med. Det känns spännande att se hur vår relation kommer påverkas av det. Jag vill också att våra döttrar ska få ha oss "ensamma" en tid till - att vi ska kunna vara aktiva och hitta på saker med ännu mer energi (tänk tröttheten som kommer med en ny bebis) och följa deras utveckling på nära håll. Nu kan vi också dela upp dom för egen tid - jag kan ta med Molly på ärenden och gå och fika medans Hugo och Leonore sysslar med annat. Vi har tid att stärka banden mellan oss och barnen även på egen hand och det tycker jag känns viktigt. Med en till bebis blir det ojämnt igen - en kommer ha 2 och den andra 1. Ensamtiden med dom stora känns svårare att få till men det kanske löser sig naturligt ändå? Om några år hoppas jag dock att vi kan få lyckan med ännu ett barn som kommer till oss. När Molly, och kanske också Leo, går i skolan och inte har lika stort intresse av oss. Frågan är om vi ska försöka få "en kull" till då - kanske två nära i åldern som har samma glädje i varandra som Molly och Leo har. Fyra barn känns dock som så många barn helt plötsligt? Men den frågan får vi ta senare när det är dags. Nu ska vi bara njuta av den familj vi skapat och utvecklas i dom rollerna. Ni som fått "en andra kull" med några år emellan. Hur kände ni att tiden var rätt för att försöka på nytt? Kändes det jobbigt att börja om med vaknätter och blöjor? Hur funkade det med de större syskonen? Kan ni inte dela med er i kommentarsfältet?
