Camilla Läckberg skriver ett intressant inlägg om barnuppfostran. Ett mycket intressant sådant och skriver om sin filosofi- ett tankesätt som jag så väl känner igen. Inlägget kom i samband med ett besök hos Malou och det är skrämmande att se aggressiva attacker mot hennes privata val, t.ex. att hon inte ville amma sin yngsta dotter Polly. Innan vi går vidare så läs Camillas inlägg här Jag känner igen mig. Jag vart hårt präglad som tonåring. Det var mycket fokus på att sköta skola, uppföra sig, hålla sig inom reglerna t.ex. att komma hem i tid. Misskötte jag mig blev det konsekvenser. Ingen telefon, ingen data, inget träffa vänner efter skolan. Det kunde hålla sig över en helg, ibland längre tid. Samtidigt som jag blev belönad och fick fina ord över mig när jag gjorde bra ifrån mig. Jag behövde absolut inte få MVG på ett prov, ett g räckte för att ha gjort bra ifrån mig. Jag fick småsyskon i tonåren och hjälpte till mycket med dom. Hämtade, lämnade, passade, lekte med. Vår relation växte tack vare att familjen uppmuntrade mig och jag blev glad i hjärtat av att hjälpa mamma (inte alltid). Jag blev glad när jag lyckades natta mina bröder. Genom dom fick jag lära mig att ta ansvar. Vilket ledde till att jag självmant ville börja jobba för att tjäna mer pengar. Belöning/bestraffning har fått mig att tidigt bli ordentlig av mig. Jag flyttade hemifrån precis innan jag blev 18 och har alltid klarat mig. Betalat mina egna räkningar, jag har aldrig behövt låna pengar av mina föräldrar. Jag säger "kan jag be och få" och "tusen tack". För äldre hyser jag respekt och låter alltid äldre ta min plats på tunnelbanan. Jag är lyhörd i min omgivning och har civilkurage gentemot mina medmänniskor. Behövde du hjälp med kassen? Ta du den här hissen jag tar nästa osv. Jag anser mig själv vara väluppfostrad tack vare just min uppfostran. Jag fick inte komma hem när jag ville, jag fick inte sova borta om inte mamma hade rekat med föräldrar, jag fick inte pierca/tatuera mig innan jag fyllde 18. Jag fick inte resa utomlands med vänner. Jag fick i framförallt tonåren höra mycket nej. Och nej var nej, det rättade jag mig efter för jag kände min mammas oro. Hennes föräldraskap var hårt balanserat med mjukt. Jag har alltid känt mig älskad och kunde där i min ilska gentemot henne förstå. Hon visste bättre än att gå på min ilska och hon skrämdes inte av att vars oense med mig. Parallellt gjorde vi mycket som en familj. Familjeaktiviteter, egentid, skratt, kärlek, familjefilm om helgerna, beröm och belöningar. En balans som gjorde att jag accepterade alla nej. I perioder försökte jag komma undan bestraffningar genom att smussla. Försökte säga att jag skulle någonstans men var någon annanstans. Jag drack alkohol första gången som 14 åring, klättrade upp på skoltak, vågade kanske inte vara 100 % ärlig hemma. Men när jag kände att jag inte hade kontroll så ringde jag hem. Jag vågade ringa hem trots att jag visste att jag gjort fel. Dagen efter väntade samtal kring detta och det minns jag som fruktansvärt. Det var värre att ha hjort familjen besvikna än arga. Jag tror också på ett konsekvent föräldraskap. Ett engagerat föräldraskap där man har barnens bästa i fokus. Som vuxen vet man mer och jag kommer inte heller vara rädd för att vara oense med mina döttrar. Nu är dom små och vi har inte dom konflikterna eller situationerna än. Men nej är nej redan nu och det räcker med ett nej. Molly vet. Med pappa Hugo kan hon lirka mer men med mig vet hon. Jag kan vara stenhård samtidigt som kärleksfull. Jag tänker fortsätta utveckla mitt föräldraskap i den tonen, i en balans med många hörnstenar från olika håll och kanter. Men jag tror på ett medvetet föräldraskap. Jag tycker inte alls att Camillas förhållningssätt låter tokigt. Men vi är alla olika föräldrar och gör på olika sätt. Och det måste respekteras och jag önskar att man i framför allt i sociala medier skulle kunna diskutera sådana här ämnen med en godare ton. Man vill inte bli påhoppad bara för att man tycker olika eller gör olika. Vad anser du om belöning/bestraffning i ett föräldraskap? Kommentera gärna i kommentarsfältet!=)
