Ett minne blott | Paula Rosas blogg

Igår var det en stor dag. Det var dagen D som vi alla egentligen har fruktat för. Molly slutade igår med nappen och detta gjorde vi som en ceremoni. En nappcermoni helt enkelt. Jag och Molly samlade ihop alla nappar i en box. Vi tog med en visselpipa, en ficklampa, en tändare och tomtebloss. Det var nu dags för att ge vidare napparna till skogens alla djurbebisar. I skymningen satte vi ner boxen på en stubbe. Vi signalerade till djuren med ficklampan och visselpipan att mapparna nu var här och att det var okej att komma och hämta dom.

Vi satt där en stund och pratade. Molly var ledsen och grät en skvätt. " Det är helt okej att vara ledsen. Detta kanske kommer kännas tufft för dig men vi stöttar och tröstar dig". Detta har vi gjort tillsammans och vi har länge förberett Molly på detta. Kanske att det är vi som gjort det till en större grej än vad det är för trots att hon var ledsen och ängslig var det någonstans okej, det vart som ett naturligt avslut. Innan vi gick ner från skogen tände vi tomteblossen och sjöng. När vi garde kommit ner var Molly ängslig på rösten och ringde både sin morfar, sin mormor och min mormor och berättade det stora nyheten. "Nu har djurbebisarna fått mina nappar". Alla runt omkring, inklusive oss lägger fokus på att vi ska ta hand om tänderna nu, att man kan få ajaj om man håller kvar vid nappen för länge.

Nattningen gick bättre än förväntat. Visst frågade hon vart nappen var och då pratade vi om nappcermonin igen. Hon köpte detta och somnade på 10 minuter. Jag gissar att detta kommer vara det stora samtalsämnet i några veckor framöver nu.

Hur slutade du och dina barn med nappen? Låt höra allas napphistorier! Jag gav mina till kattungarna på Skansen =)

Att få vagga min lilla stora tjej när hon var ledsen. När det inte är för att hon är hungrig eller trött, utan för att det är uppriktigt ledsamt och jobbigt. Det fick mitt hjärta att bulta lite extra där i skogen.