<p style="text-align: center">Jag och Hugo sitter i väntrummet och väntar tills Mollys operation är över. Vi ska vara med på uppvaket och operationen går ganska snabbt. Men nedsövningen av hemsk. När Molly somnade in började jag gråta. Nedsövningen skedde genom en mask. Och Molly ville ha nån jäkla mask på sig. Så måste man som förälder hålla fast när hon åmmar sig och gråter.</p> <p style="text-align: center">Jag känner mig som världens hemskaste människa. Nu när hon är i operationssalen sitter jag här och gråter. Jag har blivit så himla känslig, jag klarar inte av nedsövningar av mitt barn och önskar att det aldrig mer kommer att behövas. Lilla stackars Molly har fastat sedan igår. 6 timmar innan operation var det okej med välling men inget annat har hon fått. Hon pekade på bananerna hemma för att hon var hungrig. Men det blev ingen banan.</p> <p style="text-align: center">Nu vill jag komma in till henne och vara med när hon vaknar. Krama om henne när hon har ont och få åka hem. Kylen är full med glass. Har du varit med ditt barn under nedsövning? Hur reagerade du? Och vad ger man för föda efter att ha tagit bort polyperna?</p> <p style="text-align: center">Hoppas att min lilla kommer må bra trots omständigheterna</p> <p style="text-align: center"><a href="http:https://paulas.vimedbarn.se/files/2014/12/20141201-122407.jpg"> </a></p>
