Skrik som gör att hjärtat krossas

Vi har haft ett kvällsproblem de senaste kvällarna. En tid på dygnet som vi liksom inte har fått till det. Eftermiddagen/kvällen, dvs tiden man är hemma och roddat med middag, bad och läggning för den stora. Den tiden blir liksom Leonore bara liggandes i babysittern/golvet/sängen. Den ena fixar mat och allt det praktiska och den andra ansvarar över barnen. Det blir som att Leonore missar en tid som hon egentligen vill sova. Vad resulterar det till? En övertrött liten älskling som har skrikkör.

Igår fick vi henne till söms vid klockan 23. Då hade hon varit ledsen sedan klockan 21. Inget hjälper. Inte tutte, napp, ligga i famn, vagga, gå eller vagnen. Till slut vill man bara ge henne andrum, så att hon kan lugna ner sig innan nästa skrik kommer. När hon hade somnat kände även jag mig gråtfärdig. Det är tufft när inget man gör hjälper. Man vill inte att ens barn ska vara ledsen och man är trött själv.

Vi har funderat kring om det är magen men då borde skriket hänga med på nätter och dagar men då är Leonore nöjd och glad. Det är bara den "nattningstiden" som hon varit förkrossad under. Så idag hade vi verkligen detta i åtanke och det gick bättre. Molly har lov och lägger sig ca 20:30. Leonore fick sova ifred mellan klockan 16-19. Vi satt allihopa en stund i soffan innan vi två avlägsnade och la oss i sängen. Det var pigga ögon på den lilla men vid klockan 21 somnade hon om. Problemet var bara att då vart den stora ledsen. Då ville hon också gosa med mig men idag fick Hugo ta läggningen. Imorgon får vi byta barn så båda får kvällsmys av båda sina föräldrar,

Tutten är alltid den där sista utvägen som alltid går hem. På andra plats ligger vagnen. När jag var liten hade jag kolik och de som hjälpte mina föräldrar var bilen. Varenda natt satte dom sig i bilen och cirkulerade för att jag skulle sova, haha stackarna. Vi får se om det också blir vårt öde om detta kvällsskrik eskalerar.