Jag är sååååå frustrerad! Leonores matsituation fungerar inte längre för mig/oss. Det är ovant att ha ett barn, där varje måltid är en kamp. Molly har alltid ätit bra. Från amning, till välling, till riktig mat. Med Leonore är det precis tvärtom. Så fort något kommer på en sked kniper hon igen sin lilla mun hårt. Vi får lura i henne mat, precis hela tiden. Om hon hade fått bestämma så hade hon velat ha en tutte i munnen jämnt. Men det funkar inte för mig längre. Det fyller ingen funktion på samma sätt och om jag hade kunnat sluta amma henne så hade jag gjort det på dagen. Problemet är hennes aptit. Och hennes vägran till att ta flaska. Hon dricker endast vatten ur flaska. Är det välling eller ersättning så spottar hon ut. Inte ens napp vill hon ha. Jag vill vända på det hela. Dra ner på amningen successivt och öka hennes aptit. Men barn är olika, så är det. Hon kommer säkert ha en kämpigare aptit genom hennes första år här i livet. Idag ska ska göra egen mat till henne. Jag tänkte koka potatis, kyckling och grönsaker. Mosa allt och fylla små iskuber. Det blir enkelt att värma och vi kan klicka i lite extra smör. Jag ska inte erbjuda bröstet i samma utsträckning. Hon får leta, bli arg och bli ledsen. Detta är något som vi alla blir drabbade av och det är kämpigt på nätterna. Det är tur att hon är glad i gröt, det har blivit många räddningar. Drömmen skulle vara att få i henne en flaska ersättning/välling precis innan hon lägger sig för natten, det får vi jobba för. Jag tänker att om hon är hungrig så borde hon ta flaskan förr eller senare. Min frukost här nere är god. Svensk havregrynsgröt med mjölk och jordgubbar.
