Gränsen till Norge ligger bara fem minuter ifrån Stöten. Efter en förmiddag med skidåkning kände vi för att göra något annat så vi bestämde oss för att åka till Norge. På en väg, mitt i bland skog och fjäll ser vi något som står på vägen. Vi saktar in och någon säger ”är det en get?”. En stackars tik med iskokor under hela magen, med blodiga tassar och skakar av rädsla står mitt på vägen. Hon måste ha vandrat i skogen i minst ett dygn. Givetvis tog vi hunden till bilen, men vi befann oss i Norge och känner inte till numret som 114 114 i Sverige. Vi googlade upp en polisstation och åkte dit. När vi kommer till polisstationen är den stängd... När vi ringer till polisen så ”finns det ingen patrull i närheten”. Vi testar att ringa en veterinär men den är också stängd. Vi hade kunnat ta med tiken till vår stuga men det kändes som att hon kommit bort i närheten av där vi hittade henne så det bästa hade varit om hon hade fått stanna där. Tillslut vinkade vi in en ambulans, och bredvid oss på parkeringen utanför den stängda polisstationen parlerade en familj som hade en hundbur i baksätet. Vi berättade vad som hade hänt och det visade sig att frun var med i en Facebook grupp för dom som bodde i området och redan i morse hade det skrivits ett meddelande om att det springer en lös hund vid stora vägen. Familjen bodde i närheten och gjorde ytterligare ett inlägg om att hunden befann sig i vår baklucka. Ambulansen hjälpte oss att ringa samtal till polisen och vi bestämde att den norska familjen fick ta tiken hem till sig, och så behöll dom kontakten med polisen. Vi bytte telefonnummer och bad dom återkomma till oss om hur det kommer att gå. Vi hoppas givetvis att tiken ska hitta hem igen till sin ägare. Vi skulle bara till Norge men det slutade med en räddningsaktion. Snacka om livets öde?
