Skrev imorse om energin jag kom hem med från Spanien riktat mot barnen. Den gällde tyvärr inte Hugo de två första dagarna. Gud vad jag har varit sur och ledsen på honom! Återigen är det, det där med förväntningar. Jag blev besviken och kände mig bortglömd vilket resulterade i mindre roliga dagar med tjafs. Satt i bilen och formulerade ett sakligt sms med varför jag reagerade som jag gjorde på mindre viktiga saker så som att det var döda blommor i alla vaser när jag kom hem eller varför jag blev ledsen när han somnade samtidigt som barnen kvällen jag kom hem från Spanien. Under mitt skrivande fingrade jag på min vigselring och tänkte ”det här är vårt första bråk i äktenskapet”. Det går ofta fort för oss att få förståelse för varandra.Vad vi missat och vad vi kan göra för att det ska bli bättre till nästa gång. Det var faktiskt länge sen vi bråkade och det kändes skönt att vi gjorde det också. Att få ventilera och berätta det som man annars sväljer för att man inte orkar starta igång något onödigt bråk. Från min synvinkel kan jag iallafall tala om att jag behöver den där stunden varje dag som man fångar upp varandra. Vår vardag är också som ett ekorrhjul som snurrar av arbete, måsten, sysslor och barn. Hugo är min man och min bästa vän. Jag vill hinna prata med honom, kramas med honom innan jag lägger mig och kör på nästa dag. Missar vi varandra så påverkas jag. Därför har alltid helgerna varit viktiga för mig och nu har vi missat varandra i två helger. Det är viktigt med ett bra klimat hemma och jag är en känslomänniska som påverkas mest av mina relationer. Nu längtar jag till helgen där vi kan ta igen förlorad tid. Både alla fyra men också bara vi två. Längtar att bara få krypa ner i Hugos famn, kolla på film och äta godis? -Någon mer som haft det tjafsigt de senaste dagarna? Blir det missförstånd och besvikelse av förväntningar ni målar upp? Jag älskar dig och behöver dig för att fungera
