Det är något i mig som fått nog när det kommer till sociala medier och rätten folk tar sig att komma med helt orimlig "kritik" till offentliga personer. För det blir ju oftast benämnt som kritik och så får profilen ifråga hånas för att hen inte "kan ta kritik" utan att bli kränkt. Men alltså... vad gör att man anser sig ha rätten att komma med oombedd kritik till en främmande person som inte efterfrågat det och vara hur grov som helst? Jag såg att Paow fick dom här kommentarerna från en följare efter en frågestund på Instagram där frågan om hon ville ha barn hade kommit upp. Det här är inte kritik, det här är inte omtänksamhet om Paows eventuella framtida barn, det här är inte trevligt framfört för att det läggs in emojis med hjärtan och smileys. Det här är inte rimligt utan bara jäkligt fult och dålig stil. Jag har anonymiserat skärmdumpen här men i det ursprungliga syntes det vem det var så jag blev faktiskt så upprörd att jag kontaktade henne direkt själv för att fråga hur hon tänker egentligen. Varför jag lägger tid på detta? Jag vet inte, som ni kanske vet sen tidigare är jag och Paow inte direkt vänner så jag kanske inte är den som känns självklar att ta fighten. Men jag är så otroligt trött på dels hur kvinnor ska dömas hårdare än män för vad dom gör och det orimliga tankesättet många har när det kommer till sociala medier och personerna som finns här. Det var bara några veckor sedan Bianca Ingrosso gick ut med hur dåligt hon mådde över det hat hon fick. Kim Kardashian blev vikthånad i varenda tidning när hon var gravid, jag fick senaste nu i veckan höra att jag får skylla mig själv om folk kommenterar min kropp (eller vad som helst om mitt föräldraskap, min relation, mitt jobb, min familj) för att jag väljer att visa den (nu pratar vi inte naket utan att jag lägger upp bilder på mig själv) och om det inte passar får jag stänga ner då. Vart går gränsen för vad offentliga människor ska motta för skit och när blir folk nöjda med folk dom är kritiska mot? Vilka åtgärder ska dom behöva ta, räcker det med att dom pensionerar sig som influencers och skaffar "vanliga jobb" eller är det inte nog förrän personen ifråga tar livet av sig? Vad vill man nå med sin "kritik"? Jag blev illa berörd av det någon tog sig friheten att skriva till Paulina och jag tänker att jag själv vill att vi alla ska säga ifrån när någon blir illa behandlad. Att klimatet på sociala medier ska vara att vi vågar vara obekväma för någon annans skull, säga att "hörru, jag ser vad du gör och jag vill att du tänker igenom om det är något du kan stå för själv?". Vi behöver inte alla bli bästa vänner och aldrig någonsin kunna vara kritiska mot andra men att backa någon när man tycker det som sker är fel. Att bemöta ett uttalande Paulina gör och säga att "du, det där var inte bra, tänk om lite" är helt rimligt i mina ögon. Att skriva att hon borde sterilisera sig och kommer skada framtida barn = absolut inte rimligt utan bara elakt, orelevant och urbota dumt. Resonemanget "jag lär mina barn att vara snälla" + "vad jag gör på sociala medier angår inte mina barn" förstår jag inte alls. Det är ju en väldigt direkt linje att barn inte gör som man säger utan barn gör som man gör. Att säga att man ska vara snäll men själv skriva till personer man inte känner att dom borde sterilisera sig för att framtida barn kommer bli sjuka (?) av vad mamman gjort tidigare i livet är liksom inte en ekvation som går ihop. Och ja, jag vet att Paulina inte direkt är den mest stillsamma, försiktiga och oskyldigaste personen som finns online och hon har gjort en hel del saker som jag personligen aldrig skulle göra/säga men i just det här fallet svarar hon typ bara "Ok" på en helt onödig harang från en främling och får då ytterligare påhopp. Jag vet inte hur konversationen fortskred och kanske skrev hon något värre sen - jag har ingen aning. Jag uttalar mig bara om vad jag sett och den dialog jag sen själv förde med personen ifråga. Och om man nu tycker hon gör/säger dumma saker online så är man inte bättre själv när man slår till med samma mynt. Sen vet jag inte men det är något i mig som skaver med resonemanget "är det passande att tänka tanken att skaffa barn i samband med att man säljer sin kropp offentligt?". Är personer som någon gång sålt sex olämpliga som föräldrar automatiskt? Och nu är det inte det hon gör heller utan vad jag förstått det som är det väl "bara" bilder på en naken kropp? Är alla modeller som kört avklädda plåtningar olämpliga föräldrar? Är det skillnad om man visar tuttarna i en modeplåtning för ett flashigt modeföretag eller om det är i en herrtidning? Varför är en naken kropp så tabu? Nej, det är inget jag skulle göra men jag är den som inte ens är bekväm med att visa brösten i omklädningsrummet - bara för att jag själv är pryd i min nakenhet. Det gör inte att jag tycker det är fel att andra är betydligt öppnare och jag tycker inte en naken kropp online har något att göra med huruvida man blir en bra mamma eller inte i framtiden. Och om man går tillbaka till ursprungsmeddelandet från mamman till Paow - om mitt barn hade kommit hem och berättat om en mamma till någon i klassen som är känd för att sälja sin kropp hade jag först och främst frågat mitt barn vart hon fått det ifrån. Vem är det som sagt det och vart har hen fått ta del av det? Är det små barn är det betydligt värre att det är ett litet barn som antingen inte har någon form av föräldrastöd online och kan se nakenbilder fritt. Om det är ett äldre barn skulle jag ta en dialog om att alla har rätt att göra det dom vill med sin kropp och att det inte är något fel med nakenhet, att en bild på en naken kropp inte är att sälja sin kropp och om man gör det av sin egna fria vilja ska det inte vara något fel med det. Att min kropp är min, barnets kropp är sin och andras kroppar är deras - man bestämmer själv över sin kropp och ska aldrig göra något som inte känns bra för en men man ska inte heller döma vad andra gör så länge det handlar om deras egna kroppar och inte skadar någon annan. Vad vill jag säga med allt det här? Att jag önskar ett bättre klimat på sociala medier. Det innebär inte att man måste älska allt man ser men precis som i vanliga livet så behöver man inte vara med på sånt man inte gillar. Man kan välja att gå bort från det och tänka att det var inget för mig. Man måste inte skrika sig hes om hur mycket man hatar något eller hur fel man tycker andra gör, om man hade gjort det IRL skulle folk stämplat en som en väldigt labil och störd människa som går runt på stan och skriker på folk om att dom är fula, korkade, ser feta ut, ser för smala ut, har ful barnvagn eller vad som helst. Den här dök upp när jag scrollade på mobilen i veckan och ihop med dagens ämne känns det som en perfekt summering av det jag vill säga med det här inlägget:
