-Det finns ingen som Hugo. Ingen som andas så högt att jag måste höja volymen för att höra vad som sägs på Game of thrones. -Som glömmer att ställa in frukosten efter sig. -Ingen som kommer hem med fyra st tulpaner när jag bad om fyra paket med tulpaner. -Kampen om täcket varje natt. -Killen som skulle sova igenom krig och aldrig under fem år vaknat självmant av att barnen ropar. Haha, ni hör. Vi alla har våra skavanker. Vissa charmiga, vissa mindre charmiga. Det värsta jag vet är att komma in på toaletten och hitta ett skitit handfat, det är bara snuskigt. Men resten kan jag leva med. Tänk att vi tar ett aktivt val att leva med någon annan. Våra barn är biologiska, vilket ger ett annat tålamod. Det finns inga biologiska band mellan oss och vår partner, men det finns något annat. Kärlek. Tillit. Förtroende. Sårbarhet. Lycka. Ilska. Jag älskar Hugo för att han är han. Trots hans dåliga vanor som kan få mig att vilja dra av mig hela håret. Det tar ett par år att bli okej med varandra, att sluta försöka ändra på varandra. De första åren hade jag en liten förståelse för att han gjorde saker och ting annorlunda än vad jag gjorde. För mitt sätt var bättre? För att mitt sätt gick fortare? Så upplevde jag det, medan Hugo upplevde det på ett annat sätt. Idag är vi mer samspelta och kommit in i att möta varandra. Jag är taggad på framtiden och vår relation. Vi fick barn tidigt och nu känns det som att det finns mer utrymme för oss. Vi får utveckla vår relation utan småbarnsår. Där vi får testa våra vingar och se hur vi funkar utan kids. Mollys skolår närmar sig, och Leonore blir tre i år. Himla skillnad från när dom var två och noll år. Den här tillvaron passar mig personligen bättre, det känns som att man får ut mer kvalité av varandra, men bebistiden är underbar på sitt sätt. Befinner du dig i den-så njut. Det går så himla fort. Det ska bli roligt att gifta sig, en ny dag att fira. Vår bröllopsdag kommer föralltid att vara helig och en dag som jag kommer att vilja fira. Lite som en personlig alla hjärtans dag. En dag som jag alltid kommer att minnas, och en dag där man för varje år firar kärleken på nytt. Efter 10 år som gifta kanske man har ytterligare en bröllopsfest? Vore inte det roligt? -Vad är den värsta vanan din partner gör som du aldrig kommer lära dig att leva med? -Firar ni er bröllopsdag? -Gav ni varandra nya löften efter ett visst antal år som gifta?
