I september firar jag och Hugo ett år som gifta. 8e september blev vi äntligen man och fru. Tänk att det dröjde så pass många år som det ändå gjorde innan vi gifte oss, medan vi var snabba med egentligen allt annat! Jag skulle vilja säga att jag och Hugo har haft en relativt smärtfritt förhållande. Klart vi har bråkat och varit oense (hallå två små barn kom till med alla dess utmaningar) men inget år har varit lika tufft som vårt första som gifta. -Livet kom ikapp Under hösten och vintern orkade vi inte fånga upp varandra. Tog varandra för givet, och gav varandra otroligt mycket frihet. Hugo har spörtat i sin karriär, och jag kämpade på med att sköta logistiken hemma trots att jag också jobbat. Mitt projekt och min tid hamnade istället i träningen. -Jag är glad över att vi bromsade Bromsade tidigt för att vi såg varningsklockor. Höll vi på att glida isär? Vad hände med vår gnista, vi som alltid varit ett starkt team. Så vi började om. Fångade varandra igen, prioriterade oss. Var faktiskt nära på att söka oss till samtalsterapi men på något sätt lyckades vi bra på egen hand. Jag är glad över att vi tog tag i det på ett tidigt stadium, varken jag eller Hugo är rädd för svackor men vi kände att detta var någonting annat. Något som vi behövde jobba på. Som man och fru, som partners, som bästa vänner och som Hugo och Paula. -Hugo är min klippa Det skulle mycket, mycket till för att jag faktiskt skulle lämna Hugo. Han är min allra bästa vän. Det finns ingen som har kommit mig så nära som Hugo. Det vi delar, värderar jag högt. Ingen kan ta ifrån oss vår historia, men vi kan påverka vår framtid. Och det kommer jag att göra, för jag tror på oss. Jag hejar alltid på oss. Och efter regn kommer oftast solsken. Idag är jag tacksam för att vi befinner oss i en bättre och mer harmonisk period. Lycklig för att det är semester och att jobb faktiskt blir åsidosatt. Tuffa jobbår ligger fortfarande i vår framtid, men vi behöver semestern för att få utrymme att pusta ut och ro om varandra och vår lilla familj. -Vår bröllopsdag Som ni nu säkert förstår är vår allra första bröllopsdag i september extra viktig för oss. Sen är jag en sådan som alltid vill fira, lever lite efter mottot ”fira ALLT som faktiskt kan firas”. Vi kommer ta in på ett härligt hotell. Köra dagspa, käka trerätters, skåla i bubbel och sova kvar. Följt av sovmorgon, hotellfrukost och säkerligen ett träningspass för vi älskar ju att få träna tillsammans. På vår bröllopsdag så kommer vi att skåla för oss. För våra bra år, och för vårt dåliga. Och säkerligen för fler dåliga år i framtiden? Men en period i taget, en seger i taget, och en svacka i taget. För vi ska förhoppningsvis leva med varandra tills våra allra sista andetag♥️
