Känslan på gymmet… Det KRYLLAR av människor, och det märks så himla tydligt att det är i början av ett nytt år och att många förmodligen vill röra på sig mer. Jag hittade en liten kvadrat att träna på typ, så pass mycket människor var det. Imorgon ska jag testa att träna på morgonen ist för att få lite mer space. Sista jullovsveckan, och min känsla är att vi behöver lite vardag igen. Det blir mycket att stå och laga mat när man är lediga hela familjen. Frukost, lunch, mellis och middag. Och på det lite stimulans. Vi åker till Finland på onsdag och det kommer bli roligt. Kryssa över Östersjön, leka i bollhavet, äta gott, kolla i taxfreen och sova i hytt. Det är ett äventyr som Molly är övertaggad på, kul! Vad gör man i Helsingfors med barn? Vi har fått lite tips om skridskoåkning och roliga museum. Jag känner ett sånt enormt behov av en förändring på mig själv. Jag hade lovat min frisör att låta håret vara mörkt tills hösten, men jag kommer inte att klara det. Det mörka får hänga med, men efter Thailand i slutet på månaden så ryker de. Då är det dags för en förändring, gärna något som jag inte haft förr. Blond, rött, svart, brunt, ombre, slingor, lugg, sne-lugg. Jag har haft det mesta så att hitta på något nytt blir en utmaning. Och nej, att klippa av längden på håret kommer inte på frågan =) I got a feeling om det första dopet i havet. Om mindre än 25 dagar är vi på en vit strand, i ett varmare klimat tillsammans med familj och vänner. Det där första doppet, efter ett uppehåll av en kall vinter är känslans känsla. När man tar ett djupt andetag, dyker under ytan och spretar på fingrarna så att man känner hur vattnet kittlar en mellan fingrarna. Den känslan lever jag på, att den snart kommer att ske. Hugo har ett pulsband hemma. Enligt det bandet är jag sjukt stressad, men jag känner mig inte stressad? Det var ett lustigt resultat, för jag hat känt mig otroligt avslappnad den senaste tiden. Det är feeling när man vaknar innan väckaklockan, är pigg och förvånad över att ingen av barnen har väckt än. Ännu bättre blir känslan när man tittar på mobilen och klockan är 08:30. Lova mig att aldrig sluta uppskatta sovmorgon. Nu när barnen tre och ett år gamla. Det är fint att se kärlek mellan syskon. Att se att dom står upp för varandra. Det är fint att se i spegeln i bilen att dom försöker nå varandras händer mellan bilbarnstolarna. Syskonkärlek är vackert, jag och Hugo får skåda detta från första parkett. Att få se relationen mellan ens barn, och kärleken mellan ens barn. Det är nog känslans känsla <3
