Jag har en opinion jag inte vet om ni räknar som unpopular eller inte; - det är så tråkigt och ocoolt att vara en sån som säger att alla hjärtans dag är kommersiell skräpdag blablabla. Tycker att det främst kring just alla hjärtans dag alltid blir som två läger där ena halvan tycker det är ett bra tillfälle att fira kärleken och den andra halvan ska muttra om att man minsann kan visa kärlek varje dag och att det är trams som är påhittat för att man ska sälja onödiga prylar. Det känns som att man ska vara lite coolt obrydd om sånt där man firar och liksom rycka på axlarna åt allt. Att bry sig är att vara fånig. Jag håller med om att man kan visa kärlek varje dag, året om, men hur bra är det inte med tillfällen att fira saker? Stort som smått. Man kan lägga det på vilken ribba man vill, slå på stort med hotell och spa och finmiddag eller bara skära falukorvsskivorna med hjärtformar till hemmamiddagen och säga något fint. Man behöver inte göra det "kommersiellt" om man inte vill - men om man nu vill göra det tycker jag inte det är fel heller? Jag vill ha ett livsnjutigt liv där stora som små dagar få ta plats. Där vardagen i all sin prakt får guldkanter av alltifrån hjärt-dagar till kanelbulledagar. Där man lägger krut på födelsedagar och jular (också för dom vuxna). Där man firar alla små segrar längst med vägen. Jag tänker att man "ska" ju fira små framgångar i plugg och träning exempelvis, det är ganska vanlig strategi för att boosta motivationen och belöna sig själv med saker. Varför skulle det vara fel att göra det samma i kärleksrelationen, i rollen som förälder, på jobbet, i kompisrelationen osv? Se till att boosta och hålla motivationen uppe genom att fira det som firas kan. Jag har väl tur ändå att jag är gift med just Hugo som gärna firar och skämmer bort. Tänk om jag hade levt med någon som vägrade uppvaktning på mors dag för "du är inte min mamma ju?" (jag har hört så många kvinnor som fått den kommentaren 🤯) eller tyckte alla hjärtans var trams. Det skulle vara ett tråkigt liv för en super-firare att leva! Jag slår mig för bröstet och säger till andra alla som vill firas och fira; vi är inte löjliga/giriga/tramsiga eller vad nu dom där tråkiga icke-firarna vill få det till. För att generalisera känns det som att många män tycker det är tramsigt med alla hjärtans och att "åh måste väl fira XX lite då" men att du känner dig ledsen för att du inte få uppvaktning eller får något halvhjärtat oengagerat innebär inte att du är överkänslig eller tramsig. Du förtjänar att bli sedd, uppskattad och firad! Vägra skämmas för att säga att kalenderdagarna är viktiga för dig! ❤️
